"Åsså går du och köper dig en ny mobil" sa mamma.
Nog blev jag lite förvånad då hon sa det, men visst, min mobil är tejpad både innuti och utanpå, minneskortet sitter inte riktigt som det ska, och det är bara 2 knappar som inte har spruckit. Men, i övrigt funkar den ju som den ska... Att den sen kanske inte är så hipp, iomed att den bara har en 2 megapixelkamera, en liten display som inte har touch och kanske är lite väl 2007. Fine... Men jag ÄLSKAR min mobil.
Nu, då jag kanske börjar medge att det är dax för en ny mobil, känns det ju som lika bra att slå på stort. Köpa en mobil som kommer att funka länge, både tekniskt och hippt. Men... Då är det touch som gäller, känns det som...
Då kan jag meddela att jag och touch inte riktigt är vänner! Dom går ju inte att skriva med! "Men det är en vanesak", jo, visst, men innan den vanan är inne skulle jag ha kunnat slänga ut mobilen genom fönstret x antal gånger! Jo, man blir också vän med folk på facebook utan att man själv vet om det! True story!
   En touchmobil är ju verkligen inte praktisk heller, och definitivt inte en vintermobil. Man måste hålla i den med båda händerna för att kunna skriva, kul när det är -20 ute! Man blir hälften så praktisk själv, det jag kommer på att jag ska skriva till min vän på vägen hem från affären då jag har en kasse i ena handen, kommer att ha blivit glömt innan jag kommer hem och då får fria händer när varorna är instoppade i kylskåpet.
   Touchmobiler är ju också oftast väldigt stora. Nu är det inte så inne att ha mobilen i byxfickan som tjej, men ibland har man inget val. Har jag då en touch kommer den inte att rymmas i mina fickor!
Detta kanske många tycker är löjliga synpunkter, men jag kan inte hjälpa att jag får lite panik när jag står där i djungeln, med min gamla vän i handen. Ska jag måsta byta ut den mot något som jag bara kommer att vara irriterad på ett bra tag innan jag lärt känna min (förhoppningsvis) nya vän.
Nä, tacka vettja Sony Ericsson s500i!