Augusti-ångest
Det känns bra att jag skrev i mitt första inlägg här, att jag inte trodde jag skulle vara så flitig på att skriva här. Då slipper jag känna pressen av att måsta.
Sist jag skrev var jag i underbara Vänersborg. Jag och mamma åkte dock inte till Göteborg, utan bara till Överby som ligger nån mil från Vänesborg. Det är ett stort köpcenter som jag gillar.
Där lyckades jag hitta kläder - PÅ REAN!!!! Det brukar jag aldrig lyckas med!
Efter att jag kom hem därifrån hade jag mina 2 absolut sämsta jobbveckor ever! Det kändes som att jag bodde på jobbet! Natt, dag, kväll, varje dag! Men, jag överlevde dom, även om det var nästa på gränsen.
Att jag nu bara har 7 pass kvar ger lite blandade känslor.
Egentligen är jag inte så stressad för min egen del övar vad jag ska göra nu. Men, det är allt tryck från alla andra som får mig stressad. Måste ha jobb, måste gå med i facket och/eller a-kassan, måste ha pengar, måste måste måste. Varför kan man inte få vara och slippa alla krav av alla andra!?
Personligen skulle jag vilja springvicka i höst också, vilket alla andra tycker är en dålig idé. Men jag vet vad det kan innebära - en lång period helt utan jobb, en annan period då jag jobbar varje dag! Men, jag gillar det ändå.
Helst skulle jag vilja backa bandet sisådär 7 år. Att få börja om med tonårslivet igen. Att få göra om allt roligt man gjorde med ungdomsgruppen på helgerna! Att gå skola, och inte ha någon ångest för framtiden, som man får av alla krav att bli vuxen.
Jag har ingen lust.
jag vill vara mig själv, i min egen takt...
Tur att jag inte är ensam som känner typ som jag.
Nu ska jag ta å göra nått av denna dag i alla fall...
Sist jag skrev var jag i underbara Vänersborg. Jag och mamma åkte dock inte till Göteborg, utan bara till Överby som ligger nån mil från Vänesborg. Det är ett stort köpcenter som jag gillar.
Där lyckades jag hitta kläder - PÅ REAN!!!! Det brukar jag aldrig lyckas med!
Efter att jag kom hem därifrån hade jag mina 2 absolut sämsta jobbveckor ever! Det kändes som att jag bodde på jobbet! Natt, dag, kväll, varje dag! Men, jag överlevde dom, även om det var nästa på gränsen.
Att jag nu bara har 7 pass kvar ger lite blandade känslor.
- Det ska bli skönt att få vara ledig igen. Att få träffa folk, och ta hand om sig själv. Göra sådant jag inte hunnit eller orkat med nu när jag jobbat så mycke.
- Det känns jobbigt att sluta, med tanke på att jag trivs så otroligt bra där jag är och jobbar. Jag gillar personalen och arbetet med patienterna. Det är surt att veta att det är i stort sett omöjligt att få vara där (annat än på somrarna) eftersom dom har en schema-modell som gör att vikarier aldrig behövs.
Egentligen är jag inte så stressad för min egen del övar vad jag ska göra nu. Men, det är allt tryck från alla andra som får mig stressad. Måste ha jobb, måste gå med i facket och/eller a-kassan, måste ha pengar, måste måste måste. Varför kan man inte få vara och slippa alla krav av alla andra!?
Personligen skulle jag vilja springvicka i höst också, vilket alla andra tycker är en dålig idé. Men jag vet vad det kan innebära - en lång period helt utan jobb, en annan period då jag jobbar varje dag! Men, jag gillar det ändå.
Helst skulle jag vilja backa bandet sisådär 7 år. Att få börja om med tonårslivet igen. Att få göra om allt roligt man gjorde med ungdomsgruppen på helgerna! Att gå skola, och inte ha någon ångest för framtiden, som man får av alla krav att bli vuxen.
Jag har ingen lust.
jag vill vara mig själv, i min egen takt...
Tur att jag inte är ensam som känner typ som jag.
Nu ska jag ta å göra nått av denna dag i alla fall...
Kommentarer
Trackback
