Igår var det dax att bita ihop. Dax att kraxa till rösten och ta ton.
Den onda halsen hade dock istället bytts ut till tät och snuvig näsa. Inte kul att sjunga med det heller.

Klockan blev halv 3 och jag, Miriam och Peter drog till sporthallen här i Jörn och kikade på Lussecupen.
En innebandyturnering med 10 olika lag, 2 pooler och en massa folk.
Det var riktigt kul att titta på faktiskt! Kanske för att det var rätt jämt rätt ofta, och för att det laget som jag höll på vann dom matcher jag hann se.

Efter middagen drog vi till kyrkan och övade lite. Sjöng upp och kollade mickarna.
Klockan blev så småningom 18, och konserten drog igång.
Jag sjöng 3 sånger, varav en var duett med Miriam.
Det kändes aldrig som att det gick bra. Det kändes som att det var osäkert, darrigt och hest.
Det kändes nämligen som en öken i min hals, både pga. förkylningen och av nervositet.
Nåväl. Det genomfördes i alla fall.
Brorsan filmade, så jag lyssnade på det i bilen på väg till lussecupen igen.
Då chockades jag över att det inte lät som jag upplevde det!
Nu förstår jag dock att motorljudet tog bort lite av det osäkra och hesa... Men, det blev ändå bättre än väntat...

  

Var på sporthallen några timmar till och kollade på bandyn, innan jag traskade hem då jag kände mig så trött.
Väl hemma insåg jag att jag hade lite feber... igen...
Somnade dock inte förrän ca 4 inatt...

Nu ligger jag hemma i sängen, dock ingen feber, men är dunderförkyld!  

Glad 3e advent!!!