Årets första dopp!
Åh! Vilken härlig dag!
Vaknade rätt tidigt. Solen låg på fönstret, och jag har lite svårt att somna om när det är ljust ute.
Så, jag passade på att stiga upp. Gjorde mig en härlig frukost med mammas underbart goda bröd och ett stort glas kall, god juice! Satt på altanen utmed huset, där morgonsolen så skönt värmde.
När norran var läst och frukosten var uppäten, ringde jag min vän Klara. Jag undrade vad hon hade för sig idag.
Inget speciellt, sa hon.
Jag föreslog en dag på stranden i Strycksele. Byn där hon en gång bott.
Hon tyckte att det lät riktigt bra, så efter en timma kom hon förbi. Packade ner allt i cykelkorgarna, sen begav vi oss.
Inte en kotte var det på stranden. Som jag vill ha det!
Tog inte lång stund innan vi hade kommit oss i vattnet och fått oss upp på flytbryggan som ligger dryga 30 meter ut.
Det är så skönt att ligga där och guppa på vågorna. Det fläcktade så skönt där ute, när solen värmde så gott.
Sen simmade vi in till land igen. Det var ju där vi hade picknik-korgen!
Vi glömde dock vattenflaskan, vilket inte var så bra med tanke på värmen.
Kom också på att jag hade glömt smörja in mig på ryggen innan vi drog, men nu tackar jag Gud för att det finns kylbalsam!
Hur som haver! Efter fikat och en stunds vila, tyckte vi att det var dax att bada igen!
Det blev lite tävling ut till flytbryggan, men jag insåg fort att jag inte skulle vinna. Klara har ju faktiskt tävlingsimmat en gång i tiden. men jag gjorde mitt bästa, och så långt efter kom jag inte!
Det blev en ganska lång stund vi vattnet. Det kändes inte då, men efteråt kändes det att det blev lite för lång tid...
Skönt att cykla igång värmen på vägen hem igen då.
Ja, jag måste säga att jag haft en underbart skön dag i solen, i vattnet, och i Klaras sällskap!
Strycksele förra sommaren
Lite mer folk då...
Jag hade gjort allt för att det skulle kunna fått vara sant!
Till och med att jag hade bränt mig på ryggen, och varit så dum att jag badat för länge!
Ja! Jag hade hellre tagit det!
Så, vad har jag egentligen gjort idag?
Jag har varit ensam. Jag har legat i soffan. Jag har suttit ute 10 minuter i skuggan.
Trevlig dag! Nja...
Men jag lever! och jag är tacksam. Bara deppad....
Vaknade rätt tidigt. Solen låg på fönstret, och jag har lite svårt att somna om när det är ljust ute.
Så, jag passade på att stiga upp. Gjorde mig en härlig frukost med mammas underbart goda bröd och ett stort glas kall, god juice! Satt på altanen utmed huset, där morgonsolen så skönt värmde.
När norran var läst och frukosten var uppäten, ringde jag min vän Klara. Jag undrade vad hon hade för sig idag.
Inget speciellt, sa hon.
Jag föreslog en dag på stranden i Strycksele. Byn där hon en gång bott.
Hon tyckte att det lät riktigt bra, så efter en timma kom hon förbi. Packade ner allt i cykelkorgarna, sen begav vi oss.
Inte en kotte var det på stranden. Som jag vill ha det!
Tog inte lång stund innan vi hade kommit oss i vattnet och fått oss upp på flytbryggan som ligger dryga 30 meter ut.
Det är så skönt att ligga där och guppa på vågorna. Det fläcktade så skönt där ute, när solen värmde så gott.
Sen simmade vi in till land igen. Det var ju där vi hade picknik-korgen!
Vi glömde dock vattenflaskan, vilket inte var så bra med tanke på värmen.
Kom också på att jag hade glömt smörja in mig på ryggen innan vi drog, men nu tackar jag Gud för att det finns kylbalsam!
Hur som haver! Efter fikat och en stunds vila, tyckte vi att det var dax att bada igen!
Det blev lite tävling ut till flytbryggan, men jag insåg fort att jag inte skulle vinna. Klara har ju faktiskt tävlingsimmat en gång i tiden. men jag gjorde mitt bästa, och så långt efter kom jag inte!
Det blev en ganska lång stund vi vattnet. Det kändes inte då, men efteråt kändes det att det blev lite för lång tid...
Skönt att cykla igång värmen på vägen hem igen då.
Ja, jag måste säga att jag haft en underbart skön dag i solen, i vattnet, och i Klaras sällskap!
Strycksele förra sommaren
Lite mer folk då...
Jag hade gjort allt för att det skulle kunna fått vara sant!
Till och med att jag hade bränt mig på ryggen, och varit så dum att jag badat för länge!
Ja! Jag hade hellre tagit det!
Så, vad har jag egentligen gjort idag?
Jag har varit ensam. Jag har legat i soffan. Jag har suttit ute 10 minuter i skuggan.
Trevlig dag! Nja...
Men jag lever! och jag är tacksam. Bara deppad....
It´s gone!
Igår kände jag inte bara sorg och besvikelse över min sjuka, utan också för upptäckten jag gjorde när vi satt och fikade.
Det blev tal om smycken och ringar, och eftersom jag i flera år, dag som natt, burit en ring på min högra hand - kollade jag ner på handen för att räta till ringen. (den brukar ha en förmåga att snurra runt)
Men... DEN VAR BORTA!!!
Jag köpte den i Turkiet -03, och sen dess har jag verkligen älskat den!
Min teori är dock att den ligger i ett par arbetsbyxor på sjukhuset. I en tvättsäck...
För två år sedan tappade jag bort min namnskylt i den tvätten, och jag ringde och ringde, skickade "borttappat"-lappar som finns färdiga på avdelningen att skicka i sådana situationer. Och aldrig har jag fått tillbaka den.
Den har ju till och med mitt namn på!
Något namn står ju dock inte på min älskade och saknade ring...
Kommer jag någonsin att få återse den igen?
Om inte, tja, då får jag helt enkelt åka tillbaka till Turkiet och köpa en ny!
Det blir en dyr ring, men det är nog klart värt det!
Men, det är ju bara en ring...
Det blev tal om smycken och ringar, och eftersom jag i flera år, dag som natt, burit en ring på min högra hand - kollade jag ner på handen för att räta till ringen. (den brukar ha en förmåga att snurra runt)
Men... DEN VAR BORTA!!!
Jag köpte den i Turkiet -03, och sen dess har jag verkligen älskat den!
Min teori är dock att den ligger i ett par arbetsbyxor på sjukhuset. I en tvättsäck...
För två år sedan tappade jag bort min namnskylt i den tvätten, och jag ringde och ringde, skickade "borttappat"-lappar som finns färdiga på avdelningen att skicka i sådana situationer. Och aldrig har jag fått tillbaka den.
Den har ju till och med mitt namn på!
Något namn står ju dock inte på min älskade och saknade ring...
Kommer jag någonsin att få återse den igen?
Om inte, tja, då får jag helt enkelt åka tillbaka till Turkiet och köpa en ny!
Det blir en dyr ring, men det är nog klart värt det!
Men, det är ju bara en ring...
Sjuklingen på akuten
Antar att min blogg på senaste tid varit lite tragisk. Men, vad har hänt på sistone? Jo, jag har varit sjuk. Och är...
Det kändes löjligt när jag satte mig i bilen i eftermiddags. Akuten? Vadå, jag har ju bara feber , ont i halsen och tungt att andas...
Men, hur normalt är det att ha feber 8 dagar i rad?
Natten som var den jobbigaste på länge! Drömde mardrömmar om hur folk andades, bla en kinesisk kvinna som jag skymtade i bakgrunden, som plötsligt tog ett snabbt djupt andetag! Vaknade också 2-3 gånger av att jag låg och andades som en uppjagad hund i gassande sol!
Hade också 38,5 graders feber på morgonen... Det var nått nytt denna omgång.
Väl framme på akuten fick vi sitta och vänta en stund. Sen träffade jag en sköterska som tog tempen på mig, och jag hade feber... igen.
Fick komma in på ett rum i väntan på läkare, där jag deckade 2 timmar på britsen. Vaknade dock till då jag vid tre tillfällen fick rejäla hostattacker.
Läkaren kom in och klämde på min stora halsmandel, lyssnade på lungorna, kollade ner i halsen och ställde frågor.
Han kunde på en gång säga att det inte var en infektion det rörde sig om. Utan ett virus.
VIRUS?! Min fasa!
Jag kan säga att när han sa det, då var jag inte långt ifrån tårar!
Jag har provat på virus en gång tidigare, och då var jag sjuk 8 veckor i streck.
Jag kan inte vara sjukanmäld hur länge som helst från jobbet, men det är ett för fysiskt tungt arbete jag gör, för att jag ska klara av att jobba! Så länge det är såhär!
Efter ett kollat CRP - som var helt normalt och därmed bekräftade att det inte var en infektion, begva vi oss hemåt igen.
Då kom tårarna.
Det låter kanske löjligt, men jag är jätteledsen!
Ledsen för att jag är less detta, och för att jag är sjuk. Men också för att det inte känns som att folk tror på mig...
Utöver sjukan, så har min saknade och älskade vän Klara kommit upp till norrland med familjen.
Under två dagar bet jag ihop och försökte göra så gott sällskap av mig själv som möjligt, men känner mig inte helt nöjd.
Jag hoppas att Klara har haft kul ändå! Jag har i alla fall njutit av hennes sällskap!
Det kändes löjligt när jag satte mig i bilen i eftermiddags. Akuten? Vadå, jag har ju bara feber , ont i halsen och tungt att andas...
Men, hur normalt är det att ha feber 8 dagar i rad?
Natten som var den jobbigaste på länge! Drömde mardrömmar om hur folk andades, bla en kinesisk kvinna som jag skymtade i bakgrunden, som plötsligt tog ett snabbt djupt andetag! Vaknade också 2-3 gånger av att jag låg och andades som en uppjagad hund i gassande sol!
Hade också 38,5 graders feber på morgonen... Det var nått nytt denna omgång.
Väl framme på akuten fick vi sitta och vänta en stund. Sen träffade jag en sköterska som tog tempen på mig, och jag hade feber... igen.
Fick komma in på ett rum i väntan på läkare, där jag deckade 2 timmar på britsen. Vaknade dock till då jag vid tre tillfällen fick rejäla hostattacker.
Läkaren kom in och klämde på min stora halsmandel, lyssnade på lungorna, kollade ner i halsen och ställde frågor.
Han kunde på en gång säga att det inte var en infektion det rörde sig om. Utan ett virus.
VIRUS?! Min fasa!
Jag kan säga att när han sa det, då var jag inte långt ifrån tårar!
Jag har provat på virus en gång tidigare, och då var jag sjuk 8 veckor i streck.
Jag kan inte vara sjukanmäld hur länge som helst från jobbet, men det är ett för fysiskt tungt arbete jag gör, för att jag ska klara av att jobba! Så länge det är såhär!
Efter ett kollat CRP - som var helt normalt och därmed bekräftade att det inte var en infektion, begva vi oss hemåt igen.
Då kom tårarna.
Det låter kanske löjligt, men jag är jätteledsen!
Ledsen för att jag är less detta, och för att jag är sjuk. Men också för att det inte känns som att folk tror på mig...
Utöver sjukan, så har min saknade och älskade vän Klara kommit upp till norrland med familjen.
Under två dagar bet jag ihop och försökte göra så gott sällskap av mig själv som möjligt, men känner mig inte helt nöjd.
Jag hoppas att Klara har haft kul ändå! Jag har i alla fall njutit av hennes sällskap!
Sjuklingen 2
Igår kändes allt bättre! Så pass bra att jag gav mig iväg med Edvin för att minigolfa!
Hade inte alls så ont i nacken, hade ingen feber heller. Kanon tänkte jag.
På vägen dit började det spöregna! Jag menar verkligen att himlen öppnade sig!
Hann bli rätt blöt innan jag var framme hos Edvin.
Regnet gav med sig, och solen kom fram! Så, mot minigolfbanan bar det av!
Nått fel på min termostat var det, jag hade kraftiga vallningar kändes det som! Blä och fy!
Jag hade hotat om nybörjartur i golfen, men Edvin var inte så skraj. Tills vi började putta... Han hann blir lite rädd under dom första banorna tror jag. Men, min nybörjartur höll inte i sig nå vidare länge. Han vann...
Begav oss sen till vitberget och kollade på utsikten. För att se lite till klättrade vi, eller, jag, upp i en liftgrej som står där mitt i slalombacken. Det var skönt där uppe på toppen, men det var högt.
Efter en middag hemma hos syrran, begav vi oss sen till en lägenhet på sjungande. Brorsan kunde inte själv titta på den för han var sjuk, så jag och dsrran fick i uppdrag att bedömma. En lägenhet för honom? Jaaa!!
Sen belv det en helkväll i Karros soffa. Karro gick jag högstadiet med, en jättego tjej som jag var jättenära med! Och, igår var det som att åka tillbaka några år, och fortsätta där vi avslutade. Så gött!
Så var det dax att dra och jobba inatt. Men, febern slog till igen.
Denna gång även med ihopsäckade luftvägar och ont i halsen.
Så, det blev inget jobb inatt...
Hade inte alls så ont i nacken, hade ingen feber heller. Kanon tänkte jag.
På vägen dit började det spöregna! Jag menar verkligen att himlen öppnade sig!
Hann bli rätt blöt innan jag var framme hos Edvin.
Regnet gav med sig, och solen kom fram! Så, mot minigolfbanan bar det av!
Nått fel på min termostat var det, jag hade kraftiga vallningar kändes det som! Blä och fy!
Jag hade hotat om nybörjartur i golfen, men Edvin var inte så skraj. Tills vi började putta... Han hann blir lite rädd under dom första banorna tror jag. Men, min nybörjartur höll inte i sig nå vidare länge. Han vann...
Begav oss sen till vitberget och kollade på utsikten. För att se lite till klättrade vi, eller, jag, upp i en liftgrej som står där mitt i slalombacken. Det var skönt där uppe på toppen, men det var högt.
Efter en middag hemma hos syrran, begav vi oss sen till en lägenhet på sjungande. Brorsan kunde inte själv titta på den för han var sjuk, så jag och dsrran fick i uppdrag att bedömma. En lägenhet för honom? Jaaa!!
Sen belv det en helkväll i Karros soffa. Karro gick jag högstadiet med, en jättego tjej som jag var jättenära med! Och, igår var det som att åka tillbaka några år, och fortsätta där vi avslutade. Så gött!
Så var det dax att dra och jobba inatt. Men, febern slog till igen.
Denna gång även med ihopsäckade luftvägar och ont i halsen.
Så, det blev inget jobb inatt...
Mamartina.bilddagboken.se
Sjuklingen
Och så skedde min vilja!
Skrivet i det senaste inlägget:
"Har dock inte kännt mig så bra idag. Konstig i kroppen och jätteont i huvet. Något som inte ens släppte med 2 alvedon.
En av dom där bollarna i halsen är också väldigt öm, men jag har inte ont i själva halsen. Skönt det i alla fall...
Jag hoppas att det inte blir värre i alla fall. Men om det ska bli det, så vill jag att allt kommer på en gång, och inte att det blir långdraget... "
Igår jobbade jag delad tur. När jag vaknade på morgonen kände jag att det inte var bättre, utan att det snarare kändes ännu mer konstigt i min kropp på något sätt.
På timmarna mellan turerna låg jag hemma och sov, när det egentligen var tänkt att jag skulle delta på Magdas möhippa. Det var inte alls kul att missa den... Men jag var tvungen att låta hälsan gå före om jag skulle kunna jobba på kvällen igen.
Eftersom halsmandeln var så stor och ond, ville jag inte så gärna vrida på huvudet, för det gjorde så ont. Mest troligt resulterade det i att jag spände mig så mycket i nacken, att jag fick nackspärr.
En stund innan jag skulle sluta så började jag frysa på ett sånt där konstigt sätt, frossa typ.
När jag kom hem till Edvin för att hämta väskan, la jag mig i sängen för att få upp värmen, som aldrig kom. Och det gjorde sjuukt ont på min hud! (det gör alltid det när jag har feber)
Begav mig dock hemåt på min cykel, dum som jag var! Jag skulle ha väntat på att han kom hem, och begärt att han skulle skjutsa hem mig!
När jag till slut, efter den plågsamma cykelturen kom hem, hade jag 39 graders feber!
Somnade och sov som en klubbad säl hela natten! Vaknade till nån gång av den onda nacken dock...
Idag har jag haft skittråkigt! inte haft någon film att titta på, ingen serie, inte orkat göra någonting annat heller! Så, jag har sett Momma´s boy´s och Paris Hilton´s my new BFF.... Värt!? Naae!
Tv-tablån är verkligen urusel på helgerna!
Nä fy vilket segt inlägg! Men, det är vad som har hänt!
Over and out!
Skrivet i det senaste inlägget:
"Har dock inte kännt mig så bra idag. Konstig i kroppen och jätteont i huvet. Något som inte ens släppte med 2 alvedon.
En av dom där bollarna i halsen är också väldigt öm, men jag har inte ont i själva halsen. Skönt det i alla fall...
Jag hoppas att det inte blir värre i alla fall. Men om det ska bli det, så vill jag att allt kommer på en gång, och inte att det blir långdraget... "
Igår jobbade jag delad tur. När jag vaknade på morgonen kände jag att det inte var bättre, utan att det snarare kändes ännu mer konstigt i min kropp på något sätt.
På timmarna mellan turerna låg jag hemma och sov, när det egentligen var tänkt att jag skulle delta på Magdas möhippa. Det var inte alls kul att missa den... Men jag var tvungen att låta hälsan gå före om jag skulle kunna jobba på kvällen igen.
Eftersom halsmandeln var så stor och ond, ville jag inte så gärna vrida på huvudet, för det gjorde så ont. Mest troligt resulterade det i att jag spände mig så mycket i nacken, att jag fick nackspärr.
En stund innan jag skulle sluta så började jag frysa på ett sånt där konstigt sätt, frossa typ.
När jag kom hem till Edvin för att hämta väskan, la jag mig i sängen för att få upp värmen, som aldrig kom. Och det gjorde sjuukt ont på min hud! (det gör alltid det när jag har feber)
Begav mig dock hemåt på min cykel, dum som jag var! Jag skulle ha väntat på att han kom hem, och begärt att han skulle skjutsa hem mig!
När jag till slut, efter den plågsamma cykelturen kom hem, hade jag 39 graders feber!
Somnade och sov som en klubbad säl hela natten! Vaknade till nån gång av den onda nacken dock...
Idag har jag haft skittråkigt! inte haft någon film att titta på, ingen serie, inte orkat göra någonting annat heller! Så, jag har sett Momma´s boy´s och Paris Hilton´s my new BFF.... Värt!? Naae!
Tv-tablån är verkligen urusel på helgerna!
Nä fy vilket segt inlägg! Men, det är vad som har hänt!
Over and out!
What to do?
Nu sitter jag hemma hos E och väntar på att bli trött.. Han är i Örviken och firar midsommar, och jag antar att han har jättekul!
Själv har jag som sagt varit och jobbat kväll på lassa. Det har varit segt minsann, för på min sida var det bara 3 patienter. Alltså inte så mycket att göra. Vi satt länge och åt middag tillsammans, och massor med efterrätt som folk tagit med sig eller blivit över sen tidigare. Måste ändå säga att syrrans paj var den godaste! *tummen upp Anette*
Har dock inte kännt mig så bra idag. Konstig i kroppen och jätteont i huvet. Något som inte ens släppte med 2 alvedon.
En av dom där bollarna i halsen är också väldigt öm, men jag har inte ont i själva halsen. Skönt det i alla fall...
Jag hoppas att det inte blir värre i alla fall. Men om det ska bli det, så vill jag att allt kommer på en gång, och inte att det blir långdraget...
Jahapp... Jag är ändå för pigg för att sova. Det är jag alltid efter att jag cyklat.
Jag vill inte ringa och störa någon i deras firande. Det är typ ingen inne på msn heller.
Facebook är tråkigt, bilddagboken och alla andra bloggar jag följer är redan lästa.
Min bok är för tråkig. Jag har inte min hårddisk här så att jag skulle kunna se nån serie.
Hmm.. What to do?
Borde... på midsommarafton
Jag borde inte sitta här i sängen, oklädd och oklar.
Jag borde göra i ordning matlådor att ta med till jobbet.
Jag borde duscha.
Jag borde ringa ett samtal.
Jag borde städa.
Jag borde... putsa fönstret... ser jag nu...
Ja, hur som helst! Jag borde helt enkelt ta tag i denna dag!
Det är midsommarafton och jag ska jobba eftermiddag. Jag börjar kl. 14.00 och jobbar till 22.00, så jag missar ju verkligen den tid då allt roligt och gott äger rum under denna midsommarafton. Här blir inget grillat, ingen kubb, och sällskapet för kvällen är ca 12 sjuklingar och 3 personal.
Men, det blir nog bra! Jag och syrran var förbi på avdelningen igår, och det såg ut att vara många patienter som klarade sig bra själv. Så, det kanske inte blir så tungt ändå. Men man vet ju aldrig på ett sjukhus. Det kan hända mycket på sjukt kort tid!
Jag vill i alla fall önska er en riktigt trevlig och glad midsommar!
Ät gott, ha kul och njut! ♥
/Martina
Skönt att jag slipper plocka 7 blommor ikväll i alla fall...
Jag borde göra i ordning matlådor att ta med till jobbet.
Jag borde duscha.
Jag borde ringa ett samtal.
Jag borde städa.
Jag borde... putsa fönstret... ser jag nu...
Ja, hur som helst! Jag borde helt enkelt ta tag i denna dag!
Det är midsommarafton och jag ska jobba eftermiddag. Jag börjar kl. 14.00 och jobbar till 22.00, så jag missar ju verkligen den tid då allt roligt och gott äger rum under denna midsommarafton. Här blir inget grillat, ingen kubb, och sällskapet för kvällen är ca 12 sjuklingar och 3 personal.
Men, det blir nog bra! Jag och syrran var förbi på avdelningen igår, och det såg ut att vara många patienter som klarade sig bra själv. Så, det kanske inte blir så tungt ändå. Men man vet ju aldrig på ett sjukhus. Det kan hända mycket på sjukt kort tid!
Jag vill i alla fall önska er en riktigt trevlig och glad midsommar!
Ät gott, ha kul och njut! ♥
/Martina
Skönt att jag slipper plocka 7 blommor ikväll i alla fall...
16 år tack
Jag vill så gärna tillbaka till stunden då bilden blev tagen!
Det är jag och Klara som går längst Skräcklan, Vänersborgs motsvarighet till Skellefteås strandpromenad, typ... Dock otroligt mycke vackrare!
Först och främst för att det är Klara jag går med! För just nu saknar jag Klara så otroligt mycke!
Men kolla också mitt långa hår! Jag gillar färgen jag hade då också!
Kortet är taget påsken 05, så jag var alltså 16 år gammal. 16 är i min smak en bra ålder! Jag skulle vilja vara 16 år igen!
Det är vår! Jag är otroligt glad att sommaren nästan är här nu, men när jag ser kortet så gör det inget att det är vår där, då! För våren är ju rätt underbar den också! Speciellt i södra sverige, då det inte töar lika mycke som här i norr.
Så, även om kortet är suddigt så älskar jag det ändå! För det var ett underbart ögonblick!
Tycker btw att den här låten är rätt så skön.
i-landsproblem
Dagens i-landsproblem nr 1
När jag glömt sätta i sladden till datorn, och den dör för mig helt plötsigt pga batteribrist
Dagens i-lansproblem nr 2
Jag är tät i nästan
Vad är det?
Jag vet inte vad det är med mig idag...
Känner mig hängig, men jag vet inte riktigt hur...
Jag vaknade med ont i halsen, kan det vara så att jag har nått i kroppen som är på väg att bryta ut?
Eller, är jag bara allmänt hängig?
Beror det på min saknad av vännerna i södern och Nirland?
Är jag orolig för någonting?
Bara för mycke tankar?
Äh, jag vet inte!
Klockan är 12. Jag har en del jag borde göra idag, men har inte kommit igång än.
Borde ta mig i kragen och verkligen städa bort i min lägenhet, inte bara plocka undan lite, för det brukar inte ge något.
Sen borde jag gå in på stan och byta min jacka... igen... Eller, kräva att få pengarna tillbaka så jag kan gå och byta dragkedja på den. För det är den som krånglar, ibland står jag med den i 5 minuter innan jag får igen den, eller så måste jag be någon annan hjälpa mig. Så ska man ju inte behöva ha det.
Men jag älskar jackan i övrigt, så jag vill inte lämna igen den!
Känner mig hängig, men jag vet inte riktigt hur...
Jag vaknade med ont i halsen, kan det vara så att jag har nått i kroppen som är på väg att bryta ut?
Eller, är jag bara allmänt hängig?
Beror det på min saknad av vännerna i södern och Nirland?
Är jag orolig för någonting?
Bara för mycke tankar?
Äh, jag vet inte!
Klockan är 12. Jag har en del jag borde göra idag, men har inte kommit igång än.
Borde ta mig i kragen och verkligen städa bort i min lägenhet, inte bara plocka undan lite, för det brukar inte ge något.
Sen borde jag gå in på stan och byta min jacka... igen... Eller, kräva att få pengarna tillbaka så jag kan gå och byta dragkedja på den. För det är den som krånglar, ibland står jag med den i 5 minuter innan jag får igen den, eller så måste jag be någon annan hjälpa mig. Så ska man ju inte behöva ha det.
Men jag älskar jackan i övrigt, så jag vill inte lämna igen den!
Balen
Det var en man som var ute och gick i skogen, då han plötsligt mötte en ilsken björn.
När björnen var på väg att attackera ropade mannen förtvivlat
- Gud, hjälp!
Plötsligt frös allt, och det hördes en röst. Det var Gud.
- Vill du verkligen ha min hjälp?
- Ja, svarade mannen.
- Då vill jag att du lämnar dig helt åt mig och blir kristen.
- Men... Kan inte björnen bli det istället?! frågade mannen.
- Okej, svarade Gud
Plötsligt blev allt till liv igen.
Då sa björnen
- Gode Gud, välsigna maten Amen
När björnen var på väg att attackera ropade mannen förtvivlat
- Gud, hjälp!
Plötsligt frös allt, och det hördes en röst. Det var Gud.
- Vill du verkligen ha min hjälp?
- Ja, svarade mannen.
- Då vill jag att du lämnar dig helt åt mig och blir kristen.
- Men... Kan inte björnen bli det istället?! frågade mannen.
- Okej, svarade Gud
Plötsligt blev allt till liv igen.
Då sa björnen
- Gode Gud, välsigna maten Amen
Igår var det bal här i stan. Jag jobbade till kl. 16, så jag hade ju självklart en plats som sög! Såg typ ingenting!
Jag stod inte kvar länge i alla fall. Tur att min kusin Betty anlände tidigt, då hade jag sett huvudperson för aftonen, så jag kunde gå redan 17.20.
Hon var i alla fall cool! Rockig!
Betty med kavaljeren Anton
Ja, imorgon är det dax för stadens 3or att ta studenten.
Dom ser inte ut att få så tur med vädret tyvärr.
Åhh, jag vill också ta studenten! Att känna känslan av frihet och lättnad över att det är över nu! plus allt det roliga man gör på en studentdag!
Första dagen
Idag var första dagen på jobbet.
Tillbaka på Strokeenheten!
Ingen inskolning. Men jag kan ju det mesta.
Däremot kände jag mig rätt lost där i början... Jag hade svårt att hitta spakarna på sängarna, i vilka skåp saker var m.m. Men, det är ju sånt som man fort kommer att lära upp igen. Jag är inte orolig.
Känns spännande med alla nya vikarier! Tidigare år har vi varit nästan samma vikarier, men i år är vi bara två gamla rävar. Jag och Nina vill säga.
En rolig händelse från dagen var btw att sjuksköterskan på min grupp skulle ringa och beställa ett EKG till en patient. Hon tar upp luren, när någon svarar säger hon genast -Hej, jag skulle vilja beställa ett EKG till strokeenheten idag.
Till svar får hon -Ehh, du har kommit till skelleftekraft...
Lyckat?! Haha
Jag hoppas på en bra sommar nu! En sommar där jag ska hinna träffa Klara! Hinna vara med Edvin, i hans stuga och så. Och såklart sol på mina lediga dagar!
Skulle också önska att jag lyckades byta bort dom där två passen i augusti, så att jag skulle kunna åka utomlands! O yeah, va perfekt det skulle vara!
Nu sitter jag hemma hos Edvin. Han är hos sin pappa och fixar med sin cykel. Han har satt mig på en uppgift, som i just denna stund känns lite jobbig. Det är en kreativ uppgift, och när jag saknar kreativitet och dess utom är mätt, har ont i huvudet och är trött, känns det inte så lätt. Men, vi får se om jag lyckas skrapa ihop någonting...
Var prat om en promenad med Sara ikväll, men jag vet inte hur det blir. Jag hörde regndroppar smattra mot fönstret alldeles nyss... Fast...Vi är söta, men vi är inte gjort av socker! Så det går ju att gå en promenad ändå. Om bara mättnadskänslan kan släppa!
Roger över Roger ut
PS. jag har punka på min cykel... =(
Tillbaka på Strokeenheten!
Ingen inskolning. Men jag kan ju det mesta.
Däremot kände jag mig rätt lost där i början... Jag hade svårt att hitta spakarna på sängarna, i vilka skåp saker var m.m. Men, det är ju sånt som man fort kommer att lära upp igen. Jag är inte orolig.
Känns spännande med alla nya vikarier! Tidigare år har vi varit nästan samma vikarier, men i år är vi bara två gamla rävar. Jag och Nina vill säga.
En rolig händelse från dagen var btw att sjuksköterskan på min grupp skulle ringa och beställa ett EKG till en patient. Hon tar upp luren, när någon svarar säger hon genast -Hej, jag skulle vilja beställa ett EKG till strokeenheten idag.
Till svar får hon -Ehh, du har kommit till skelleftekraft...
Lyckat?! Haha
Jag hoppas på en bra sommar nu! En sommar där jag ska hinna träffa Klara! Hinna vara med Edvin, i hans stuga och så. Och såklart sol på mina lediga dagar!
Skulle också önska att jag lyckades byta bort dom där två passen i augusti, så att jag skulle kunna åka utomlands! O yeah, va perfekt det skulle vara!
Nu sitter jag hemma hos Edvin. Han är hos sin pappa och fixar med sin cykel. Han har satt mig på en uppgift, som i just denna stund känns lite jobbig. Det är en kreativ uppgift, och när jag saknar kreativitet och dess utom är mätt, har ont i huvudet och är trött, känns det inte så lätt. Men, vi får se om jag lyckas skrapa ihop någonting...
Var prat om en promenad med Sara ikväll, men jag vet inte hur det blir. Jag hörde regndroppar smattra mot fönstret alldeles nyss... Fast...Vi är söta, men vi är inte gjort av socker! Så det går ju att gå en promenad ändå. Om bara mättnadskänslan kan släppa!
Roger över Roger ut
PS. jag har punka på min cykel... =(
En månad
Nu var det ett tag sedan jag skrev ett inlägg... igen...
Men vad har jag gjort sen sist då?
Joo... Jag har varit hemma i Jörn.
I onsdags anlände Edvin också, vilket var rätt så efterlängtat!
Dock hade han inte vädret med sig, så det började regna och det förblev blött och kallt hela kvällen.
Men det var trevligt ändå. Syrran dök upp på helt oanmäld, och brorsan också, då vi fikade tillsammans allihop. Gott och mysigt!
Torsdagen blev bättre, men då menar jag vädret. För kl 07.01 ringde det i min mobil, sen på hemtelefonen, sen på Edvins telefon... Sen kom mamma hem och hämtade mig!! Det var alltså från jobbet, så det var bara att pallra sig upp... Edvin fick helt enkelt klara sig själv.
Det kändes sjukt surt, eftersom vädret var bra! Men, vi hann sitta ute i solen en stund när jag kom hem i alla fall.
På fredagsmorgonen åkte vi tillbaka till staden. Edvin skulle luncha på stan, och jag skulle shoppa lite.
Det blev en skön hemmakväll med Pistvakt, Sjukan och Kopps!
Edvin posar utanför sin klasskompis Simons hus i Jörn
Jag och Edvin på altanen
Nertryckta i soffan
Lördagen blev riktigt lyckad tycker jag!
Först begav vi oss in till centrum för att kolla om det var något drag i demonstrationen. Inte för att jag är för våld, men jag ville bara se om det var någon action. Det var många demonstranter, men inte så många att demonstrera mot. Ca 500 skellefteåbor mot ett 20-tal rasister.
Efter en lunch på Kitchen begav vi oss hem till Edvin igen. Vi hann inte mer än att komma hem så ringde Edvins pappa och undrade om vi skulle komma till Skelleftehamn för att se om Edvin ville ha någonting från hans bortgångna farmors lägenhet.
Sedan visade Edvin runt mig i Ske-hamn, vi tog en glass på Alba-tross och kollade utsikten på Degeröbacken.
När vi ändå var så pass nära Örviken, bjöd vi in oss själv på middag hos Edvins pappa. Det var gott och mycket trevligt!
Efter lite fotboll och fototittande begav vi oss sedan hem.
En kall och blåsig, men ändå fin dag! 
Demonstrationen
Hittade ett par coola glajjer hos Edvins farmor
På toppen av Degeröbacken var jag otroligt koncentrerad på att förklara någonting.
Idag firar Edvin och jag en månad tillsammans!
En månad!? Är det verkligen sant?
Jo, det var där i början av sommarens kant.
En månad!? Så mycket vi hunnit med!
Träffat "svärfars", och oj vad du led.
Nej, du skötte det snyggt
Omän syrrans kontrakt var en anings styggt.
Ditt syskonbarn vi också har skött
en varelse som var nått av det sötaste jag mött.
En rolig, omtänksam och bra grabb du är
en sån där som är lätt att hålla kär.
En månad och oj vad tiden går snabbt
att vara ett par är både ansträngande och slappt.
Men bra tycker jag faktsitk att det går
och jag hoppas att en månad kan bli till år!
Puss
...
Jag har så tråkigt, men är för trött för att komma på någonting att göra.
Jag är för pigg för att gå och sova.
Finns mycke jag skulle vilja göra, men jag har verkligen ingen kreativitet... Då ger det inte ens att försöka.
Men det är tråkigt... Väldigt tråkigt...
Nu vill jag bara att det ska bli onsdag!!
Ja, det vill jag! Jättemycke!
Jag är för pigg för att gå och sova.
Finns mycke jag skulle vilja göra, men jag har verkligen ingen kreativitet... Då ger det inte ens att försöka.
Men det är tråkigt... Väldigt tråkigt...
Nu vill jag bara att det ska bli onsdag!!
Ja, det vill jag! Jättemycke!
Is this the end?
Vilken helg vi har haft!
Soligt, varmt och helt underbart!
Synd att det var över så fort.
Men what's up med den här blåsten?! Det har ju blåst i flera veckor snart! Ska det fortsätta såhär eller?...
I lördags var det TG-avslutning. (TG=tonårsgruppen) Tänk att jag räknar mig till den fortfarande, och jag är inte ens tonåring längre. *hehe*
Dom andra sågs redan kl. 14 i Strycksele för lite vattenkrig, och tydligen bad i sjön också. Själv anslöt jag kring 19.30 då det var dax att se TG-filmen som vi gjorde tidigare i vår.
Det var en lite märklig stämning där vi satt i soffan... Vi tog en runda, där alla skulle berätta vad vi skulle göra i sommar m.m.
Var det här sista rundan? Var detta sista gången vi skulle ses allihop? Var det här slutet på TG?!
Några i gruppen kommer att flytta efter sommaren, och eftersom vi redan inte är så många i gruppen, kommer det inte att vara så många kvar ändå. I och med att dom flyttar, så sjunker ju också medelåldern på dom resterande, vilket kommer att göra att dom äldre som är kvar, kommer att avrunda också. Jag är själv en av dom som gjort det för flera år sedan... Det är så det funkar...
Det var en tråkig känsla, också med tanke på att det inte finns ungdomar som kommer att komma efter dom som fortfarande är unga i gruppen. Underlaget för att TG ska kunna fortsätta i många år till är väldigt litet.
Det är så sorgligt, för jag vill att alla ska få känna den gemenskap jag kännt i såå många år i gruppen!
Aja, det här var kanske inte så intressant för dig som läsare, men jag skriver detta för mig själv denna gång.
Kort och gott, det var en splittrad känsla den kvällen. Det var kul som vanligt, men sorgligt på något sätt.
Nu är jag hemma i Jörn. Känns skönt att vara här och ladda batterierna innan det är dax att börja sommarjobba!
Jag längtar! Samtidigt inte... Som alla somrar tidigare, finns det ju en massa annat man vill göra istället!
Jag vill resa, åka på festivaler, på läger och konferenser, och jag vill NJUTA av sommaren!
Soligt, varmt och helt underbart!
Synd att det var över så fort.
Men what's up med den här blåsten?! Det har ju blåst i flera veckor snart! Ska det fortsätta såhär eller?...
I lördags var det TG-avslutning. (TG=tonårsgruppen) Tänk att jag räknar mig till den fortfarande, och jag är inte ens tonåring längre. *hehe*
Dom andra sågs redan kl. 14 i Strycksele för lite vattenkrig, och tydligen bad i sjön också. Själv anslöt jag kring 19.30 då det var dax att se TG-filmen som vi gjorde tidigare i vår.
Det var en lite märklig stämning där vi satt i soffan... Vi tog en runda, där alla skulle berätta vad vi skulle göra i sommar m.m.
Var det här sista rundan? Var detta sista gången vi skulle ses allihop? Var det här slutet på TG?!
Några i gruppen kommer att flytta efter sommaren, och eftersom vi redan inte är så många i gruppen, kommer det inte att vara så många kvar ändå. I och med att dom flyttar, så sjunker ju också medelåldern på dom resterande, vilket kommer att göra att dom äldre som är kvar, kommer att avrunda också. Jag är själv en av dom som gjort det för flera år sedan... Det är så det funkar...
Det var en tråkig känsla, också med tanke på att det inte finns ungdomar som kommer att komma efter dom som fortfarande är unga i gruppen. Underlaget för att TG ska kunna fortsätta i många år till är väldigt litet.
Det är så sorgligt, för jag vill att alla ska få känna den gemenskap jag kännt i såå många år i gruppen!
Aja, det här var kanske inte så intressant för dig som läsare, men jag skriver detta för mig själv denna gång.
Kort och gott, det var en splittrad känsla den kvällen. Det var kul som vanligt, men sorgligt på något sätt.
Nu är jag hemma i Jörn. Känns skönt att vara här och ladda batterierna innan det är dax att börja sommarjobba!
Jag längtar! Samtidigt inte... Som alla somrar tidigare, finns det ju en massa annat man vill göra istället!
Jag vill resa, åka på festivaler, på läger och konferenser, och jag vill NJUTA av sommaren!
