Tänk om... Tänk om vi inte hade bjudit hem oss för lite film hos Dernebos ikväll.
Tänk om vi hade skippat promenaden hem och åkt bil istället...
Tänk om Eija inte hade frågat om tågtiderna till Umeå.

Ja, jag har ikväll varit med om det sjukaste i mitt liv. Att det slutade på bästa möjliga sätt är jag fruktansvärt glad för, men ett tag var det spännande!
Jag impuls-åkte hem till Jörn i afton. Hann hem, slänga i mig middag och sen åka till Strandudden med Eija m.fam. för att lyssna på AC Quartet (skelleftekillarna som tävlade i talan 2010). Dom var grymma btw, dock inte min musikstil. Med till Strandudden var också familjen Dernebo. Sådär lite impulsivt kom vi på att vi skulle se film, så vi begav oss hem till dom och borrade ner oss i sofforna med popcorn-skålarna och salmiakstångarna.
Filmen tog slut, och efter en anings tvekande började jag, Eija och Ingrid vandra hem längst Järnvägsgatan.
När vi närmade oss tågstationen började Eija prata om tågtider till Umeå. Vi beslöt att gå in och kolla tabellerna. I samma stund hörde vi en röst från andra sidan spåret. Jag trodde att det var arbetare eller nått sånt.
I dunklet såg vi en man uppe i ställningen för strömledningarna till tåget. Dock ingen arbetare.
Med ett hårt dunkande hjärta gick vi närmare. Han pratade i telefonen, och vi förstod att det var med polisen. Han var otroligt upprörd! Vi frågade honom om han inte kunde klättra ner och ifall vi fick komma över till hans sida. Han nekade, la på luren och började försöka klättra mot toppen. Då kändes det som att jag inte kunde andas längre!
Hans försök blev misslyckat tack och lov, och efter en stund lät han oss komma över till hans sida.
Oj, jag vet inte vad jag hade gjort om inte Eija och Ingrid varit med mig där!
Slutligen gav han med sig och klättrade ner. Det visade sig att det var en lite för överförfriskad kille som blivit avkastad från tåget, och som i förvirring och frustration överreagerat en aning.
Men än en gång. Tänk om...

Eija och Ingrid bjöd hem honom på fika och erbjöd sovplats för natten. På vägen hem sa han något i stil med "alltså, jag fattar inte, är det här Jesus eller?!". Ja, och jag är lur om att han hade ett "finger med i spelet".