Hittills blev hösten verkligen inte som jag hade tänkt. Jag hade föreställt mig ännu en höst i "ångest" och ensamhet. Det lät ganska deprimerande kanske, men jag har varit rätt hängig det senaste året, för det är ensam och änglslig jag kännt mig.
Att det inte blev så tackar jag GUD för! Dom senaste 3 veckorna har varit fullproppade med händelser med alla de möjliga människor. Jag minns knappt när jag var hemma en hel kväll ensam sist. Men det har ändå varit en bra kombination av ensamtid som jag faktiskt också behöver, men inte helkvällar.
Jag är också imponerad över att jag orkat trots min extrema trötthet!

Jag och Markus har ägnat mycke tid med varandra. Det har varit grejer på/med jobbet även kvällstid, jag har träffat syrran och lillprinsen ett antal gånger, haft Eija på sovbesök, hälsat på min kusin Malin, lärt känna den nya "arbetskamrat" Johan, gått promenad med brorsan, varit hem till Jörn, hjälpt till att renovera i Boliden m.m.
Ohh va jag har haft kul! Och, jag hoppas verkligen att detta ska hålla i sig!
Att jobbet sen är en pina är en annan sak. Men jag gillar eleverna mer och mer, och jag blir så glad när dom glatt hälsar på mig även utanför skolans väggar.

Efter en middag med syrran och svågern på stan i afton så slängde jag ihop några muffins. Min arbetskamrat och kära vän Rebecka kommer hit ikväll en stund. 

I wanna be free, wind in my hair, salt on my skin, sun in the air.

Sedan någon månad tillbaka har jag varit rätt hängig. Jag har kännt mig ständigt trött, kläderna har blivit lite tajtare, varit ovanligt känslig och kroppstemperaturen har svajat hej vilt. Den 28/8 skrev jag i mitt inlägg här på bloggen att det kanske var dax att kolla upp thyreoidea-värdena (struma). Sedan tänkte jag inte så mycke på det. Jag reflekterade många gånger över att jag var så känslig, trött och sov dåligt, men glömde dom bort det där med proverna.
På min födelsedag nämnde mamma att jag hade blivit rundare om halsen igen. Jag, som för någon månad sedan studerade halsen för att kontrollera att det såg normalt ut, blev lite chockad. Jag är rundare om halsen är vanligt, men värre var det innan jag fick min medicin.
Min kusin frågade också om jag hade lågt hb (blodvärde). I sommras när jag var inlagd på sjukhuset upptäckte dom att jag hade lågt hb, men jag har inte fått veta vad jag ska göra åt det. Om jag ska köpa något receptfritt eller så. Och iomed att jag äter Levaxin, som inte får tas i samband med järn, så måste jag rådfråga läkare.
Så, kombinationen av lågt hb och ev försämrad struma är inte så lysande.

Nu har jag varit i kontakt med en ny vårdcentral här i stan, och från att ha fått svaret att jag skulle ringa imorgon och boka tid, så hade jag helt plötsligt en tid hos doktorn då jag hade förklarat mitt ärende. Skönt att någon äntligen lyssnar!

Det hjälps inte att jag kan tycka att listor är lite roligt. Jag har kollat igenom min bilddagbok i eftermiddag och hittade denna lista. En lista om dom 35 första i min telefonbok, så, jag kanske skriver någonting om dig!
(http://mamartina.bilddagboken.se/p/show.html?id=117707045&directlink=1)

Hur träffade du nr 12? Byske Simon - Ja, det har jag! men det tog oss ca 5 år att börja umgås.
På en skala från 1 - 10 hur snygg är nr 4? Anette - 10! Så vacker!
Känner du nr 28 bra? Evelina - Förr gjorde jag det. Nu kan vi stanna och prata en stund om vi ses, men det blir sällan då hon nu bor i södern.  
Har du pussat nr 16?? Camilla - Ehh... Nää, hon är min hyresvärd...
När ska du träffa nr 7 nästa gång?? Anna - i jul antar jag, alltså om inte fullt tre månader.
Känner nr 22 och nr 31 varandra bra?? Elias och Frida M - Ja, det tror jag att dom gör. :)
Vad var ditt första intryck av nr 13?? Bäst-Linnéa - Irriterande pepparkaksbrun tjej. Glad att den uppfattningen ändrades fort! Jag älskar dig Linnéa!
Skulle du kunna tänka dig att umgås mer med nr 9?? Ben - Ja, om han inte bodde i Tyskland så...
Hur länge har du känt nr 8?? Ante - Hmm... sedan hösten 2006 tror jag...
Har du varit hemma hos nr 15?? Camilla L - Ja, när hon bodde hemma hos sina föräldrar.
Har du blivit riktigt arg på nr 25 någon gång?? Erica - Nej, inte på en så go tjej!
Är nr 20 blyg?? Edvin - Det tycker jag inte, han är cool!
När träffade du nr 18 senast?? Degen - hmm.. Det var längesedan. Kan ha varit nyårs för något år sedan.  
Har du varit ihop med nr 14?? Camilla E - nej och åter nej!
Vad är det första du tänker på när du ser nr 33?? Fröken Klocka(ur) - inte så mycke, eftersom jag aldrig ser henne... Men det skulle vara intressant att veta hur hon ser ut, få ett ansikte på rösten man hör. 
Har du sovit bredvid nr 27 någon gång?? Evalena - Nej
Har nr 23 något förhållande?? Emilie - Jepp, sambo med min kusin
Kan du vara dig själv med nr 35?? Farbror Rickhart - ja, det måste jag väll ändå säga att jag kan!

Har ikväll varit ute på Anderstorp och blivit firad i efterskott av Carro, Eija och Sara.
Sikken superdupermysig kväll dom hade anordnat!
Först satt vi utomhus i kylan med filtar virade runt oss, och en god soppa att smaka på. Levande ljus m.m. Men, som sagt, det var kyligt, så sedan flyttade vi in i vardagsrummet. Där blev det te, äppelpaj och massor med prat.
Jag har verkligen njutit av kvällen! Tack mina älsklingar för denna mysiga kväll! Och tack för teerna och den fiiina muggen!

(Motiven på bilden har ingenting med min födelsedag att göra)

Jag är så bloggsugen nu för tiden, men jag känner att jag har sjukt svårt att formulera mig, så jag blir bara irriterad när jag ska skriva nått...

Jag har i alla fall ägnat en massa tid i Boliden den senaste tiden. Det har blivit mer eller mindre ett kollektiv i huset med vardagsrummet som renoveras där. (nämnde det i förra inlägget) Efter jobbet har jag åkte med Markus dit, så har vi lagat mat, jag har bakat på kvällarna, det har stökats på i vardagsrummet, vi har sett idol eller suttit över en kopp te och diskuterat stora frågor! Sjukt mysigt! Och, det bästa av allt! Jag har mått så bra av det! Så tack Markus, Eija och Carro för att ni förgyllt mina kvällar!

Denna vecka har innehållit väldigt mycke. Mycke jobbigt, men också roligt och mäktigt underbara händelser!
Jag väljer att nämna de mer positiva nu!

För en vecka och 2 dagar sedan blev jag moster! Jag har inte hunnit träffa lillprinsen så mycke sen dess, men i onsdags ägnade jag en hel eftermiddag och kväll hos honom.
En stund innan jag skulle fara hem på kvällen, blev han lagd i min famn. Jag tittade på honom och han sov så sött! Jag blev helt tagen, inte bara av hans skönhet, utan av hela miraklet! För ett år sedan fanns han inte, han var bara en tanke! Nu låg han där i min famn, så oskadad av världen och så lugn ett människoliv kan vara!
För mig blev livet så stort när jag såg på denna lilla människa.
När jag sen kom in på min gårdsplan, tittde jag upp mot himmelen och såg att det var stjärnklart!
Denna stjärnklara himmel var ingenting mot för vad jag skulle få se några kvällar senare, men den tog andan från mig ändå! Tänk att jag finns här!

Fredag. Denna kväll ägnade jag i Boliden med Eija och Carro. Jag hjälpte dom att renovera om i deras kusiners vardagsrum. Otroligt roligt måste jag säga! Vi åt middag, bäddade sen ner oss och såg idol och bara va för ett tag. Sen fick vi lov att bege oss till staden för att hämta upp Markus (han som bor i huset vars vardagsrum renoveras). På vägen hem stannade vi i Varuträsk där det inte fanns några gatlysen. Vi klev ur bilen och såg upp på himmelen! Jag fick rysningar! Det var sååå mäktigt, såå stort och så vackert!
Jag påmindes om onsdagens känslor med lillprinsen i min famn. Tänk att just VI finns här! Vi är så sjukt små i denna värld, och ändå kan vi betyda så mycke för varandra!

Fredagnatten ägnade jag på en madrass i Markus rum. Vi hade inte setts på länge, så vi tog igen en hel del tid med att prata om allt som hänt sen sist. Tankar, känslor och en massa annat. Klockan var 04.00 innan vi somnade, men för egen del var det värt det!

Äntligen kan jag andas ut!

Jag har jobbat lite extra denna vecka på sjukhuset. Det är alltid kul att få vara tillbaka på sin favoritarbetsplats, där emot känns "jobba" som ett lite överdrivet ord. Jag har mest bara suttit på en stol och hållit koll på en patient. Har i alla fall varit kul att träffa arbetskamraterna igen.

Denna kväll var min siste för denna gång. Jag tackade för mig, gick ner och bytte om, sen började jag min vandring hemåt.
När jag närmade mig besöksparkeringen nere vid korsningen, såg jag en liten familjebuss komma backandes. Det konstiga var att den inte lät... Jag kollade dit en gång till bara för att nått var konstigt. Då såg jag personerna (en mamma och hennes två barn) som puttar på! Jag drar upp leendet, stannar och frågar om det går bra. När det mest bara kommer "ehh" från deras munnar så frågar jag om jag ska hjälpa till. Plötsligt springer jag där, mitt mellan 3 främlingar och puttar på en familjebuss. När alla puttare önskat/bett sin bön om att bilen skulle starta, så brummar det till och pappan kör iväg med full fart. Det tackas och bockas och jag vandrar genast vidare. Pappan tog ett extra varv runt parkeringen, stannade och visslade för att få min uppmärksamhet. Att han var extremt gald för min hjälp kunde man inte undgå att förstå. Jag tackade vänligt nej till erbjudandet om skjuts hem, då jag suttit på en stol hela kvällen och ville ha min kvällspromenad. Och det blev en glad promenad!

Det blev en glad promenad fram till dom där buskarna längst vägen ner mot Balderskolan.
För några år sedan då jag också var på väg hem från ett extravak på lassa en kväll, såg jag en kanyl ligga där vid vägkanten under buskarna. Jag hade då lite bråttom hem, så jag noterade det bara och gick vidare. Dagen efteråt var det dax för mer extravak, och då låg den fortfarande kvar. Jag hade ingenting att ta den i då, så än en gång passerade jag den bara. Jag bestämde mig för att ta den nästa gång... Nästa gång var den inte kvar...
Detta är en av de saker jag ångrar mest i mitt liv, och som jag påminns om varje gång jag går hem från sjukhuset! Tänk om något barn hade hittat den smutsiga sprutan! Tänk om någon har skadat sig på den! Vem hade den innan och till vad?! Vad som helst kan ha hänt!
Jag hoppas att den som hittade den gjorde som jag tänkte göra. Stoppa den i en låda, ta den till sjukhuset och lägga i en behållare för sådant avfall.