Hittills blev hösten verkligen inte som jag hade tänkt. Jag hade föreställt mig ännu en höst i "ångest" och ensamhet. Det lät ganska deprimerande kanske, men jag har varit rätt hängig det senaste året, för det är ensam och änglslig jag kännt mig.
Att det inte blev så tackar jag GUD för! Dom senaste 3 veckorna har varit fullproppade med händelser med alla de möjliga människor. Jag minns knappt när jag var hemma en hel kväll ensam sist. Men det har ändå varit en bra kombination av ensamtid som jag faktiskt också behöver, men inte helkvällar.
Jag är också imponerad över att jag orkat trots min extrema trötthet!

Jag och Markus har ägnat mycke tid med varandra. Det har varit grejer på/med jobbet även kvällstid, jag har träffat syrran och lillprinsen ett antal gånger, haft Eija på sovbesök, hälsat på min kusin Malin, lärt känna den nya "arbetskamrat" Johan, gått promenad med brorsan, varit hem till Jörn, hjälpt till att renovera i Boliden m.m.
Ohh va jag har haft kul! Och, jag hoppas verkligen att detta ska hålla i sig!
Att jobbet sen är en pina är en annan sak. Men jag gillar eleverna mer och mer, och jag blir så glad när dom glatt hälsar på mig även utanför skolans väggar.

Efter en middag med syrran och svågern på stan i afton så slängde jag ihop några muffins. Min arbetskamrat och kära vän Rebecka kommer hit ikväll en stund.