Så var jag äntligen framme i vackra Vänersborg! Efter 18 timmar på tåg var jag riktigt, riktigt less när jag äntligen fick kliva av! Jag var nära att få senadrag i baksidan av låren som - i kanten! Jag är i Vänersborg för att hälsa på min älskade barndomsvän Klara några dagar. Tyvärr är hon på jobbet, så jag har inte hunnit träffa henne än (hon jobbar 17-22 idag). Det var hennes lillebror Mats som var så snäll som höll mig sällskap hem till Klaras mysiga lägenhet. Jag blir alltså här ett antal dagar, innan det sen bär av till nya äventyr här i söder, men mer om det sen. Jag har höga förväntningar på Vänersborgsvistelsen! Även om vi inte skulle göra något speciellt så tror jag att det kan bli legendariskt! Men jag hoppas på att få hälsa på hos Klaras mamma och Klaras pappa. Jag hoppas också få se det vackra vattenfallet som finns i grannorten Vargön, och solen får väldigt gärna närvara varje dag! Nu är det inte länge kvar innan Klara kommer hem, och jag längtar! Förutom ett kortare samtal för nån månad sedan, och några rader skriva på facebook, så har vi inte hörts eller setts sen maj förra året. Men det är ungefär så det brukar funka för oss. Men det underbara med detta är att vi bara fortsätter där i avslutade sist, och vi har alltid såå mycket intressant att prata om! Tiden bara försvinner! Jag ska dock försöka att inte tjata ut henne med allt folkisprat, nog för att det är det liv jag haft sen vi sågs sist. Åh va jag längtar efter att få sova horisontellt! Det känns fortfarande som jag åker tåg, även om jag sitter helt stilla på Klaras kökssoffa... God natt världen!