Vardag m.m.
Efter detta lov har det varit väldigt svårt att ställa tillbaka dygnet. Trots att jag gått och lagt mig i normal tid så har jag ändå legat i sängen och ibland väntat i timmar på att bli trött och somna.
Sedan i måndags har det varit väldigt intensiva dagar, hundrasjuttielva saker att göra tillsammans med en inte allt för kry kropp ännu. Så igår, efter att ha övat 4 timmar + vanlig skoltid hade jag tänkt att jag skulle få njuta av en film i goda vänner lag, men jag insåg rätt snabbt att jag var för trött för det, så jag gick till mitt rum.
Nu känner jag mig utvilad efter en 8,5 timmas sömn.
Dagens minus är att jag har fått ont i magen igen, så att sjunga upp och försöka använda stödet går inte så bra, när det gör ont... Så jag tror inte att det blir att öva så mycke för att komma upp en till level just idag.
Level? tänker ni kanske nu... Det är några på skolan som har uppfunnit "Livets Spel". Ett bra sätt att motivera till övning! Om man tränar 4 timmar (och dokumentarar det) så kliver man upp en level. När man gjort det så är det 5 timmar till nästa level. Efter 5 kommer 6, osv. (Om jag förstått reglerna rätt...) Dom skulle skriva spelreglerna här i dagarna.
När vi hade cellgrupp senast så pratade vi lite om att vara behövd.
För några kvällar sedan knackade det på min dörr. Det var en kille som sa "Visst är du undersköterska? Kan du kolla på mitt finger?" haha!! Jag tyckte det var jättekul att han kom och knackade på för en sådan sak. Han hade skurit upp fingret rejält för ett antal dagar sedan och fått en udda sårskorpa. Jag konstaterade att det inte var någon fara med det, bara han höll det rent och så. Han har efter det knackat på min axel ibland för att visa hur det ser ut, lite som en kul grej också tror jag.
Hur som helst, så kändes det jättekul att faktiskt vara behövd, även för en sån grej som inte var så allvarlig eller så. Jag ska bli bättre på att ta vara på sånna situationer, för det känns mycke roligare om man ser det som att man behövs. :)
Tjing!
Ps. Visste du att om du fejkler stort i mer än 10 sekunder blir du gladare på riktigt!
Sedan i måndags har det varit väldigt intensiva dagar, hundrasjuttielva saker att göra tillsammans med en inte allt för kry kropp ännu. Så igår, efter att ha övat 4 timmar + vanlig skoltid hade jag tänkt att jag skulle få njuta av en film i goda vänner lag, men jag insåg rätt snabbt att jag var för trött för det, så jag gick till mitt rum.
Nu känner jag mig utvilad efter en 8,5 timmas sömn.
Dagens minus är att jag har fått ont i magen igen, så att sjunga upp och försöka använda stödet går inte så bra, när det gör ont... Så jag tror inte att det blir att öva så mycke för att komma upp en till level just idag.
Level? tänker ni kanske nu... Det är några på skolan som har uppfunnit "Livets Spel". Ett bra sätt att motivera till övning! Om man tränar 4 timmar (och dokumentarar det) så kliver man upp en level. När man gjort det så är det 5 timmar till nästa level. Efter 5 kommer 6, osv. (Om jag förstått reglerna rätt...) Dom skulle skriva spelreglerna här i dagarna.
När vi hade cellgrupp senast så pratade vi lite om att vara behövd.
För några kvällar sedan knackade det på min dörr. Det var en kille som sa "Visst är du undersköterska? Kan du kolla på mitt finger?" haha!! Jag tyckte det var jättekul att han kom och knackade på för en sådan sak. Han hade skurit upp fingret rejält för ett antal dagar sedan och fått en udda sårskorpa. Jag konstaterade att det inte var någon fara med det, bara han höll det rent och så. Han har efter det knackat på min axel ibland för att visa hur det ser ut, lite som en kul grej också tror jag.
Hur som helst, så kändes det jättekul att faktiskt vara behövd, även för en sån grej som inte var så allvarlig eller så. Jag ska bli bättre på att ta vara på sånna situationer, för det känns mycke roligare om man ser det som att man behövs. :)
Tjing!
Ps. Visste du att om du fejkler stort i mer än 10 sekunder blir du gladare på riktigt!
Kommentarer
Trackback
