I höstas kom det och hälsade på en skön kille i våran cellgrupp. Han läste en berättelse ur en bok, där det skrevs och röda och svarta dagar. Detta har börjat användas här på Dallas.
Röda dagar är bra dagar. Svarta dagar är dåliga dagar. På något sätt är det lättare att se vart man är, och att sträva mer och mer efter en rödare färg.

För egen del har ett antal dagar varit rätt svarta. Jag har funderat på mycke, och jag har själv tänkt att mycke legat i det jag skrev om i mitt förra inlägg. Men ikväll ringde mamma mig på skype. Då vred jag upp kranen och lät det rinna. Hemligheterna jag lovat att bevara är fortfarande hemligheter, men allt annat som låg och gnagde på sidan, bakom och under lyckades jag sätta ord på. Jag kände att jag ordnade upp mina tankar lite. Jag kan tyvärr inte säga att jag blev klokare, men mitt nya hopp är att jag ska känna mig lite lättare imorgon!