Jag har skrivit om det förut, men jag tänker skriva det igen - Jag kan ibland inte förstå att jag är här!
I onsdags då vi hade ensemble och jag satt bakom synten och lirade till en av våra kickass-låtar, kunde jag inte sluta le! Jag kan inte fatta att jag har det bästa jag vet - musik på schema!
Och om jag tänker på vad jag kom hit med för kunskap och erfarenheter, så känner jag knappt igen mig själv idag.
Jag är inget proffs, varken på sång eller piano, eller nått annat för den delen heller, men jag har lärt mig sååå mycket! Och det är såå kul!

När Markus var här och hälsade på, gick vi iväg och satte oss vid ett piano och jag spelade en av mina bruks-låtar för honom. Han sa då att det var kul att höra, för jag kunde knappt sjunga inför bara honom förut. Jag tänkte inte ens på det innan han sa det, så bara en sån sak är stor för mig, att jag har srivit ner en massa spärrar och jag kan idag bjuda på mig själv på ett helt annat sätt.

Nåja. Ni har väll redan för längesen fattat att jag är lycklig här. Jag ska försöka att inte tjata ut det ännu mer.
I helgen åker i stort sett hela skolan till Härnösand och Sundsvall för att medverka på 2 olika typer gudstjänster. Vi ska spela ensemblelåtar och kören ska också sjunga. Det kommer nog att bli jättekul! Ska också bli skönt att bara komma iväg. Dock kommer jag att längta efter pianot!

Sitter nu och lyssnar på ensemblelåtarna vi håller på att repa nu, och nu hör jag en massa saker jag missat... Måste gå och öva!
Ha en välsignad fredag och en jätteskön helg!

Kram!

Förövrigt saknar jag Markus jättemycket!