17/7-13

Efter att ha vaknat upp efter en natts jobb, gjorde jag mig i ordning, jag skulle till doktorn en kortis, sen tänkte jag på något vis få mig hem till Jörn. För i Jörn fanns Klara, min saknade vän som jag inte träffat på ett år!
Hon hörde dock av sig och sa att hon kunde låna bilen och köra till stan istället. Hon "behövde gå på stan". Sagt och gjort, jag mötte upp henne på lasarettsparkeringen, och vi begav oss till Bergsbyn för att äta lite glass. 
Vi svängde också förbi syrran m.fam och fikade innan vi landade hemma i lägenheten för ett antal timmas pladder om allt mellan himmel och jord! *guldstunder*

 

18/7-13

Den här dagen skulle inte bli vad den hade tänkt bli. Inte enligt mig. 

Vi åt frukost och gjorde oss iordning för Klaras "gå på stan"-runda. Hon hittade lite av det hon "behövde", sen slog vi oss ner på varsin stol utanför Lilla Marie med lite fika i solen. Där fortsatte våra fina samtal, men Klara hade ett märkligt flin på sina läppar. Jag la märke till det, men valde att inte fråga vad det var. 
Efter ett tag ringde det, det var Vincent, och eftersom jag känt att jag inte gett honom så mycke tid sen Klara kom, så bad jag om att få prata lite med honom. Jag svarade, och vi började samtalet med att prata om vädret. Det var soligt, men rätt kallt och lite moln här och där. Det var som samma hos honom. Sen säger han "Duh... ehh..." och jag blev lite orolig. Jag frågade vad det var, och han sa någonting som jag inte minns, för jag reagerade bara på att ljudet lät konstigt. Jag tittade plötsligt upp. Där stod han! Vincent! Han som just skulle ha vaknat efter att ha jobbat natt! Och han som skulle ut och jobba imorgon natt också! och natten där efter!

Jag flög upp ur stolen och efter några skutt och konstiga ljud kastade jag mig runt hans hals! Lyckan var total!

Klara flinade inte längre, nu log hon! Hon som suttit och smsat med Vincent under tiden vi samtalat!
Sanningarna kom då fram. Hur alla hållit hemligt hans överraskande ankomst! Någon bättre överraskning har jag aldrig fått! 

Dagen fortsatte med matlagning och häng hos mig med indropp av Markus, Maja och Miriam. Sen gick vi förbi Trästock och lyssnade på Johnossi och träffade fler Dallasmänniskor. 

Följande dagar innehöll mer djupa samtal, god mat, häng med vänner, besök med familjen i Jörn, lite solning, lite film och efterlängtad närhet!

 

Nu är det bara 12 dagar kvar innan jag åker ner till Vincent (tyvärr kommer jag inte att överraska honom, eftersom vi planerat min ankomst tillsammans) och jag håller på att längta ihjäl mig!

 

Tack älskade familj, Tack älskade Klara och Tack älskade Vincent för att du kom!