För någon dag sen satt jag och kollade igenom min bloggs begynnelse. Jag insåg att jag verkligen har lagt om mitt bloggande, och ibland känns det lite tråkigt. Förr skrev jag mer om vad jag kände och tänkte, nu är det mer som en dagbok, vad jag har gjort eller ska göra. Det jag dock är glad att jag kommit ifrån är alla dystra tankar. Jag var så sjukt opeppad på framtiden, du vet, det var just efter studenten, augustiångesten gnagde året runt och jag hade nog rent av ganska tråkigt. I alla fall mellan resorna till Luleå eller TG-kvällarna. 

Ibland skulle jag vilja börja om att skriva på det sättet. Idag är jag så pass duktig att dokumentera mina dagar med nån typ av bild, i mobilen eller systemkameran, så jag minns ju vad jag har gjort ändå. Men jag minns inte lika mycke av vad jag tänker eller känner, någon månad senare. Privat dagbok är ju ett alternativ, men det är tråkigare. 
Men, då är det ju det att min syn på vad jag ska dela med mig till vem som helst har förändrats. Så därför tar det ibland stopp! Och dom dagar jag egentligen skulle kunna skriva "dagbok" på bloggen med bilder m.m, men jag egentligen är sugen på allt välla ur mig allt jag har där inne, så blir det inget av det. 

Jag tror faktiskt att jag nog aldrig kommer att stänga ner min blogg (om inget extremt händer) men, den kommer nog alltid att gå upp och ner, vad gäller antal inlägg eller mellan dagboksinlägg till tankar och känslor. Men, på nått sätt kommer det ändå alltid att vara något som hör till min historia. Det är ändå mest roligt för min egen skull att läsa allt igen, månader eller år senare. 

 

Där kom några tanker i alla fall! 
Nu ska jag gå å äta lunch!
Tjing!