Sjukan har just släppt sitt stadiga grepp om mig. Jag är fortfarande förkyld och hostig, men idag är jag i alla fall pigg, till skillnad från igår. 
Vincent anlände till Jörn för precis en vecka sedan. Med sig hade han en rejäl förkylning från ett läger han just varit på. Att jag också skulle bli förkyld kändes nästan självklart. Radan före helgen kände jag att det var på gång, men jag kände för att låssas va stark. Jag höll utbrottet borta med ipren och ett glatt humör. Men, i lördags pallade jag inte mer. Jag brakade ihop med feber och förkylning! 

 

Efter en lördagnatt med feberfrossa, stod jag ändå på söndagen på folkparkenloppiset i stan. Inte värt det! Varken fysiskt, psykiskt eller ens så att det syntes i min plånbok. Nog för att jag inte hade så mycke av värde med mig, men jag var nog inte heller en så bra försäljare. Hängig och blank i ögonen, och med sånna lock i öronen att jag inte kunde höra vad kunderna sa.... 
Väl hemma i Jörn igen så däckade jag totalt! Sen dess har jag legat i sängen, i stort sett. 

 

Men min förkylning kom ändå rätt passande. Vincent har haft en massa sommarplugg, hemtenta och jobb att ta hand om. Så, vi har varit upptagna med varsitt. Men, ibland har han tittat in till mig, frågat hur jag mått, dragit ett skämt, lagt sig breved och hållit om mig, eller sett ett Masterchef-avsnitt för avkopplings och sällskapets skull. ♥

 

Innan jag blev sjuk, och när Vincent just tillfrisknat, så hann vi ändå med en sväng ut på mampaps flotte, för fika i solen. Vi hann också ha en mysig grillkväll på gården. Ett tacksamhetsämne i sommar är att det inte är så mycke mygg som jag bävade för innan jag åkte upp! Underbar kväll!