Jag har lånat min egen lägenhet för en stund. Det är på ett sätt en konstig känsla, att känna sig så hemma och som att jag aldrig lämnat den, fast jag inte varit här på typ 11 månader. Det är inte heller ens mina egna grejer i den.
Hur som helst. Det är skönt att vara ensam en stund. 

Jag har lånat lägenheten för att öva lite i helgen. På tisdag ska jag, Markus och Nils spela på ett musikcafé på mobacken, och med tanke på hur lite jag sjunger nu för tiden, så känns det nödvändigt att försöka sträcka lite på strämbanden. Men, det går ingen bra alltså... Jag är lite för allmänt stressad, och jag känner så tydligt att det satt sig i halsen. Det är verkligen en skillnad. Det är inte bara otränade stämband, det är annorlunda. 

 

Men det är mycke småsaker just nu. Sånt som kanske inte verkar jobbigt eller konstigt i någon annans öron, men som skapat en klump av oro i mitt bröst. Jag längtar till den dag då allt har bockats av! För just nu är det flera saker som jag måste vänta på, jag är lixom stressad i förväg för något jag inte kan göra förrän "imorgon, för kontoret är inte öppet förrän då", "jag ska inte träffa person x förrän på....", "jag måste vänta på beslut av..." m.m.  

Men så känner jag också tacksamhet. Vissa jobbiga grejer lär en ju nya saker om en själv. Påminner och ger perspektiv. Och jag tror ändå att det är så, som jag hörde i gudstjänsten jag var på i förmiddags på Pingst, att "Tron tar inte bort problemet, men den tar oss igenom det". Och när jag är i sånna här perioder, med stress och oro, och jag ber om frid, och får det, om så bara för en stund, så är det en fantastisk känsla att få känna. Frid. 

 

 

För övrigt så innehöll predikan idag mycke som var matnyttigt. Jag brukar aldrig va duktig på att minnas eller anteckna på gudstjänster, men idag gjorde jag det, och det är jag glad för. 

 

Jag gillar min egen comfortzone, men jag har drömmar, och jag har en längtan, och dessa är inte inom min comfortzone... Och detta, tillsammans med jantelagen blir ett av alla mina berg jag har i mitt liv. 
Jag måste själv jobba på att gå ur min bekväma bubbla, verkligen tro att en tro stor som ett senapskorn verklinge kan flytta berg. Men också att ha höga förväntningar på Gud! 
"There can be miracles, when you belive!"

&, "a faith without deeds is dead".