Natten till tisdagen vaknade jag av att jag grät. Riktiga tårar. Tårar från hjärtat!
Jag drömde att jag kom hem till mamma och pappa i Jörn, och när jag öppnade dörren så stod mamma, pappa, mormor och morfar där.

Min morfar gick bort för 12 år sedan. Han hade varit sjuk nästan hela sitt liv. Reaumatism och en massa annat. Han var inte gammal när han gick bort, men han såg äldre ut än han var, då krämpor och smärta härdat honom. 
Men i min dröm så var han där. Han hade visst kommit på ett spontant besök för att äta middag med dom andra, och var just påväg tillbaka till himlen när jag öppnade dörren. 
Med ryggen vänd mot mig, vände han ansiktet mot mig och log. Han var så fin, och han såg så frisk ut! Och han klädde så bra i den ljusblåa skjortan han hade på sig. 

Mitt hjärta brast! Hjärtat var så fyllt av glädje att få se honom en gång till! Men också sån otrolig sorg, att jag inte fick tid att prata med honom! Men himlen kallade honom tillbaka! 

 

Hela tisdagen spelades scenen upp för mitt inre igen. Jag kunde inte släppa bilderna och känslan, av total glädje och total sorg! Jag ville så gärna prata med honom! Jag tror att vi idag hade haft sååå bra samtal jag och han! 
Men jag tror att jag ska få bära med mig detta ännu längre. Eftersom min morfar inte var bekännande kristen, så har jag ett budskap att bevara från denna dröm. Något jag själv kämpar med varje dag. 

 

Gud ÄLSKAR mig! 
Gud ÄLSKAR dig!
Både du och jag är syndare. Både du och jag tvivlar ibland. Vi kanske inte ens tror. Men Gud är så mycke större!
Vi är alltid kallade och vi är alltid välkomna att återvända!

 

 

 

Gaaaaahhhh!!! *pust och stön*
Ibland är det mycke... Mycke som händer, mycke som ska hända, mycke att hålla reda på, mycke att fixa, mycke som missas, mycke som är jobbigt men också mycke som är bra, kul och härligt!

 

För er som inte vet, så har jag börjat jobba på ett demensboende här i Örebro. Jag började där i slutet av september, och har kommit in väldigt bra! Jag trivs, och känner att jag medför någonting till arbetet, de boende och mina kollegor. Det är nice! Sen är det ju väldigt speciellt att jobba med dementa. Tålamodet prövas då och då kan jag lova. 
Men... Det är total ombyggnad av vår avdelning, och DET ÄR INTE KUL!!! Och just nu känns den prövningen ibland större än att höra en mening om och om igen! Det borras och smäller, det är dammigt, det är trångt, och det är kaos! Men, tääänk va skönt det ska bli när det är klart!!! Bara ca 4 veckor kvar! 
Såå, på jobet är det mycke. Mycke som händer, mycke som ska hända, mycke att hålla reda på, mycke att fixa, mycke som är jobbigt men också mycke som är bra!

Den 22 december sätter vi oss på planet och drar till Mexico, jag, Vincent och hans familj!
Idag efter jobbet, cyklade jag raskt iväg till vårdcentralen för vaccination. Skönt att kunna bocka av det från listan! Passet uppdaterade jag i fredags. Då är det bara resten kvar! 
Även här är det mycke att hålla reda på, mycke att fixa, som ibland känns jobbigt, men ändå kul! För jag ska ju till mexico!!

 

Helgen 5-6 December packar jag också. Men då för en flytt! Jag ska ta över en lägenhet i andra hand för ett år, och får nycklarna den helgen! Det är en 1a lite mer centralt, och det kommer nog att bli jättebra!!
Och här, ja, här är det också mycke. Mycke som ska fixas, mycke som säkerligen kommer att missas (i det materiella), mycke att hålla reda på, mycke som ska bli kul, men också lite som känns trist. Det är trist att flytta ifrån Klara, men vi kommer ju ses ändå! 

 

 

Men, sen försöker jag också tänker såhär...

Imorgon kl. 07.00 ska jag och Klara infinna oss i Immanuelskyrkan. Därifrån går bussen till Mariannelund för gospeldag och konsert i Klaras brors församling! Ska bli sååå kul!
Jag ser sååå mycket fram emot det! Mycke för att jag ska få träffa Klaras bror som jag inte träffat på sjukt många år, men mest för att gosplekören jag ska åka med, som jag är med i och som är då bra, äntligen ska ha konsert!!
Joybells! En väldigt bra grej som hänt mig! 
Jag har alltid tyckt att körsång är kul, men det har fått en ny dimension! Denna gång menar alla det vi sjunger! För två helger sedan var vi iväg på en annan körresa och under våran första konsert den helgen, hade jag egen andakt där på scenen! Wow!

 

Gå in på spotify och lyssna på Joybells album vettja!
Denna är min favorit!                https://open.spotify.com/track/41q5Ib2oFz7TsfGd1jXT2F

 

 

En annan sak jag längtar och ser fram emot är att få igång det här med bloggande igen. Jag tror inte att det går en dag utan att jag saknar det, och idag skulle jag leta ett recept som jag skrivit i min blogg för flera år sedan, så jag scrollade igenom ett par år och blev såå bloggsugen igen!
Men, jag har varit bloggsugen i ett år typ, och mer än så har det inte blivit. Så vi får se hur det går. 
Kram!