Natten till tisdagen vaknade jag av att jag grät. Riktiga tårar. Tårar från hjärtat!
Jag drömde att jag kom hem till mamma och pappa i Jörn, och när jag öppnade dörren så stod mamma, pappa, mormor och morfar där.

Min morfar gick bort för 12 år sedan. Han hade varit sjuk nästan hela sitt liv. Reaumatism och en massa annat. Han var inte gammal när han gick bort, men han såg äldre ut än han var, då krämpor och smärta härdat honom. 
Men i min dröm så var han där. Han hade visst kommit på ett spontant besök för att äta middag med dom andra, och var just påväg tillbaka till himlen när jag öppnade dörren. 
Med ryggen vänd mot mig, vände han ansiktet mot mig och log. Han var så fin, och han såg så frisk ut! Och han klädde så bra i den ljusblåa skjortan han hade på sig. 

Mitt hjärta brast! Hjärtat var så fyllt av glädje att få se honom en gång till! Men också sån otrolig sorg, att jag inte fick tid att prata med honom! Men himlen kallade honom tillbaka! 

 

Hela tisdagen spelades scenen upp för mitt inre igen. Jag kunde inte släppa bilderna och känslan, av total glädje och total sorg! Jag ville så gärna prata med honom! Jag tror att vi idag hade haft sååå bra samtal jag och han! 
Men jag tror att jag ska få bära med mig detta ännu längre. Eftersom min morfar inte var bekännande kristen, så har jag ett budskap att bevara från denna dröm. Något jag själv kämpar med varje dag. 

 

Gud ÄLSKAR mig! 
Gud ÄLSKAR dig!
Både du och jag är syndare. Både du och jag tvivlar ibland. Vi kanske inte ens tror. Men Gud är så mycke större!
Vi är alltid kallade och vi är alltid välkomna att återvända!