Tänk om... Tänk om vi inte hade bjudit hem oss för lite film hos Dernebos ikväll.
Tänk om vi hade skippat promenaden hem och åkt bil istället...
Tänk om Eija inte hade frågat om tågtiderna till Umeå.

Ja, jag har ikväll varit med om det sjukaste i mitt liv. Att det slutade på bästa möjliga sätt är jag fruktansvärt glad för, men ett tag var det spännande!
Jag impuls-åkte hem till Jörn i afton. Hann hem, slänga i mig middag och sen åka till Strandudden med Eija m.fam. för att lyssna på AC Quartet (skelleftekillarna som tävlade i talan 2010). Dom var grymma btw, dock inte min musikstil. Med till Strandudden var också familjen Dernebo. Sådär lite impulsivt kom vi på att vi skulle se film, så vi begav oss hem till dom och borrade ner oss i sofforna med popcorn-skålarna och salmiakstångarna.
Filmen tog slut, och efter en anings tvekande började jag, Eija och Ingrid vandra hem längst Järnvägsgatan.
När vi närmade oss tågstationen började Eija prata om tågtider till Umeå. Vi beslöt att gå in och kolla tabellerna. I samma stund hörde vi en röst från andra sidan spåret. Jag trodde att det var arbetare eller nått sånt.
I dunklet såg vi en man uppe i ställningen för strömledningarna till tåget. Dock ingen arbetare.
Med ett hårt dunkande hjärta gick vi närmare. Han pratade i telefonen, och vi förstod att det var med polisen. Han var otroligt upprörd! Vi frågade honom om han inte kunde klättra ner och ifall vi fick komma över till hans sida. Han nekade, la på luren och började försöka klättra mot toppen. Då kändes det som att jag inte kunde andas längre!
Hans försök blev misslyckat tack och lov, och efter en stund lät han oss komma över till hans sida.
Oj, jag vet inte vad jag hade gjort om inte Eija och Ingrid varit med mig där!
Slutligen gav han med sig och klättrade ner. Det visade sig att det var en lite för överförfriskad kille som blivit avkastad från tåget, och som i förvirring och frustration överreagerat en aning.
Men än en gång. Tänk om...

Eija och Ingrid bjöd hem honom på fika och erbjöd sovplats för natten. På vägen hem sa han något i stil med "alltså, jag fattar inte, är det här Jesus eller?!". Ja, och jag är lur om att han hade ett "finger med i spelet".

Nu i Nord Irland min kära vän Linnéa bor
ett ställe där jag hört att det finns många fina skor.
Kanske ett par hon av sin kille får
när hon idag fyller hela 22 år.
Andy är killen i fråga
och jag vet att det mellan dom brinner en het låga.
Linnéa egentligen undersköterska är
nu nissan-kunders klagan på hennes hjärna tär.
Jag saknar denna fantastiska kvinna
som jag är glad att jag på Balder fick finna.
Idag är det din dag att fylla år
och jag ösnkar att du en fantastisk dag får!
Många stora kramar ifrån mig
och det ska bli så kul att snart får träffa dig!

Kraam!!

Och så var det dax att göra sig klar för att bege sig till Nordanå och Melissa Horn.
Jag går till dörren för att gå vidare in till toaletten. Till min förfäran greppar inte låsvredet! Detta har jag varit med om förr men då har det till slut tagit. Idag snurrar det bara!!!
Som tur var hade jag necessären inne i lägenheten. Jag får helt enkelt anse mig som klar trots otvättat hår och oborstade tänder...
Dessvärre är ju en toalett en toalett, och kommer man inte åt den så är det inte så kul efter ett tag...

Efter att ha försökt ringa diverse människor efter hjälp så väntar jag nu på syrran som ska komma och låsa upp åt mig. Men, nu är klockan 18.00 och jag kommer att missa Melissa Horn... Rackarns!

Morgondagens checklista
♦ Städa
♦ Gå till hyresvärdens kontor och begära nytt lås och en ny nyckel till trapphuset.

♥ Framtiden... Tja, jag vet vad jag ska göra på nyårsafton i alla fall... Jag fick ett brev idag som berättade det för mig.
♥ Att måla är kul, och färgen luktar ju så gott!
♥ Lingonbröd är ett riktigt gott bröd!
♥ Har kommit på att det är nice att jobba natt! Man behöver aldrig bry sig om att somna i tid, och man är mycke ledig!
♥ Programmet "Ingen bor i skogen" är en besvikelse... Radioprogrammet "Mammas nya kille" är det bästa.
♥ Jag är fotosugen, men jag vet inte vad jag ska fota...
♥ Jag borde införskaffa en keyboard, men vart ska jag ha den?
♥ Ikväll blir det film med Eija. "My sisters keeper".
♥ Det är bara 28 dagar kvar beräknat tills jag blir moster!!!

Missen... Kanske himmelriket på jorden...

 

 

 

Har inte blivit mycke bloggande på sista tid för min del. Jag har ägnat mig åt annat, som att vara sjuk (magont), träffa kompisar och hänga på festivalen, vara sjuk igen (förkylning/feber), fiskat lite och bara varit.

Trots att det ändå hänt en del så känner jag att jag inte har så mycke att skriva ändå.
Men här kommer en sammanfattning av Stadsfesten - lördagkväll
♦ Mycke folk, ändå träffade jag bara 4-5 st jag kände.
♦ Oskar Linnros var både snygg och hade en riktigt bra spelning. Dock för högt ljud och det var alldeles för varmt inne i tältet!
♦ Jag och Eija åkte 3 karuseller. En var toppen, en var botten! Den tredje har jag åkt flera gånger förr *me like*.
♦ The Ark hade en bra spelning också! Om man som jag och Elias sett dokumentären om Ola Salo så gillar man honom.
♦ Min vän Andreas gjorde ett strålande jobb med E-types fyrverkerier och eldpuffar! Annars är ju inte E-type så hipp, men det var en rolig spelning! jag och Eija öste på, såsom många många fler!
♦ Kvällens höjdpunkt var jörsaren som tappade sin heliumballong och föll ihop i förtvivlan! Nussen!
♦ Öltältet var inte så kul som folk säger...
♦ Jag var själv inte så förtjust i dom nya placeringarna av scenerna...
♦ Alltså, karusellen som fick bottenbetyg, fy så hemsk! Inte kul nånstans, ändå skrattade jag så jag inte fick luft! Men den gjorde ONT! och det kändes som den höll på i evigheter!!! För er som läste norran i måndags så var den den karusellen som blev strömförande... Illa!!!
♦ I helhet en riktigt bra kväll, trots allt, och trots att jag bara blev snuvigare och snuvigare under kvällen!

Vill du veta en sak?... Jag älskar sommaren!

Nu händer det grejer! Detta trodde jag aldrig!
Eftersom dom aldrig på sjukhuset gett mig någon förklaring på vad som är fel med min mage, så har jag nu bestämt mig att ta reda på det ändå! Ringde vårdcentralen för att fråga upp lite grejer ang. min journal, plötsligt hade jag en tid hos läkaren också! Läkaren som dess utom typ alltid är fullbokad!
PÅ MÅNDAG!!! Yeah!

*inlägget är mest skrivet för egen del*

"Blir det så att det blir värre och jag måste åka in, då tänker jag inte åka därifrån utan att ha blivit ordentligt utredd! Om det så innebär att dom plockar ut min blindtarm!
Jag har ju som sagt provat på detta förr, och inte bara den gången då jag kräktes av smärtan, så, nått måste det ju vara! Och jag vill inte vara med om det igen!"

Detta skrev jag i mitt sista inlägg...
Det blev mycket värre igår. Så mycket värre att jag till och med bönade och bad om att få bli nedsövd. Det blev jag inte... Men dom gav mig Ketogan intravenöst vilket blev min räddning!
Dom frågade mig på akuten vart smärtan var på skala 1-10. DÅ sa jag mellan 8-9, men nu kan jag ju lugnt säga att det var 10. Jag menar, vill man bli nedsövd pga sin smärta så är det rätt så ont.
Hädanefter i inlägget blir det mer ingående, så, då vet du!
Jag kunde inte vara stilla en sekund. Jag låg på golvet i fosterställning och gungade fram och tillbaka, eller krälade runt på golvet i hopp om att nånstans hitta ett läge som kändes bra. Det var meningslöst...
Så fort jag försökte räta mig uppåt så ville jag bara svimma och kräkas. Bådadera förekom x antal gånger.
När det var dax att ta prover blev det bara för mycke, eftersom dom tvingade mig upp på britsen och till ett läga som var mindre skönt än fosterställningen. Då tappade jag också känseln i mina händer, i läpparna och på näsan. Hela kroppen kändes mer eller mindre som svag sockerdricka. Jag började kallsvettas och jag bönade och bad flera gånger om att dom skulle skynda sig att hänta smärtstillande!
Idag har jag lite ont i halsen och är lite hes. Jag grät nämligen konstant i flera timmar, ojade mig i stort sett hela tiden och mer eller mindre skrek på läkarna att skynda sig! Ja, något värre har jag aldrig varit med om!
Stackars Klara och Anette som satt med mig där inne...
När ketoganet till slut var inne i min kropp, tog det bara 5 minuter innan jag kunde andas "normalt" och jag kände mig näst intill smärtfri. Då deckade jag... Utmattningen var total!

Nu sitter jag hemma i Jörn med mina blåstuckna armar efter en natt på sjukhuset. Jag har sovit hyfsat av utmattningen från gårdagen. Var dock tvungen att fasta hela natten, vilket inte var så skönt heller, eftersom jag bara hade ätit en banan innan jag blev sämre och sämre.

"Blir det så att det blir värre och jag måste åka in, då tänker jag inte åka därifrån utan att ha blivit ordentligt utredd! Om det så innebär att dom plockar ut min blindtarm! "
Som sagt, nu är jag hemma och går runt med smärta längst ner till höger i min mage, så det känns lite ironiskt. När doktorn var och klämde på magen imorse så gjorde det ju inte ont DÄR! Därför skickade han hem mig... Nu ångrar jag ju lite att jag inte stannade kvar och begärde en ordentligare utredning, som jag skrev här ovan.
Eller, jag är väll glad att jag är hemma och får vara med på våran överraskningsfest för Klaras mamma som vi ska ha ikväll, men... Är det blindtarmen som spökar så vill jag ju ta bort den så jag slipper vara med om detta igen! Det är inget jag rekomenderar er andra att nånsin vara med om!

Jobbade natt inatt, och som tur var så var det hur lungt som helst!
Under natten uppenbarades det dock en konstig känsla i min mage, dock en känsla jag kände igen... Jag har känt den förr... Den kom och gick lite...
Jag for hem och la mig för att sova. Jag sov gott! Men när jag vaknade... AJ!
Det är ett hårt tryck över magen, rakt över naveln. Det strålar ut åt sidorn och ja, det gör ont och är väldigt obehagligt! Sist jag kände detta så slutade det med att jag hängde på akuten och kräktes. Så illa känns det inte nu, men då har jag också stoppat i mig alvedon.
Jag väntar nu på att Klara ska anlända. Vi hade planer på att hänga på stan idag, kanske fika på lilla mari, och senare ikväll dra ut och lyssna på bandet min kompis Elias spelar i. Nu vet jag inte hur det kommer bli... Jag kanske måste skicka hem Klara med 14.30-bussen...  

Blir det så att det blir värre och jag måste åka in, då tänker jag inte åka därifrån utan att ha blivit ordentligt utredd! Om det så innebär att dom plockar ut min blindtarm!
Jag har ju som sagt provat på detta förr, och inte bara den gången då jag kräktes av smärtan, så, nått måste det ju vara! Och jag vill inte vara med om det igen!