17/7-13

Efter att ha vaknat upp efter en natts jobb, gjorde jag mig i ordning, jag skulle till doktorn en kortis, sen tänkte jag på något vis få mig hem till Jörn. För i Jörn fanns Klara, min saknade vän som jag inte träffat på ett år!
Hon hörde dock av sig och sa att hon kunde låna bilen och köra till stan istället. Hon "behövde gå på stan". Sagt och gjort, jag mötte upp henne på lasarettsparkeringen, och vi begav oss till Bergsbyn för att äta lite glass. 
Vi svängde också förbi syrran m.fam och fikade innan vi landade hemma i lägenheten för ett antal timmas pladder om allt mellan himmel och jord! *guldstunder*

 

18/7-13

Den här dagen skulle inte bli vad den hade tänkt bli. Inte enligt mig. 

Vi åt frukost och gjorde oss iordning för Klaras "gå på stan"-runda. Hon hittade lite av det hon "behövde", sen slog vi oss ner på varsin stol utanför Lilla Marie med lite fika i solen. Där fortsatte våra fina samtal, men Klara hade ett märkligt flin på sina läppar. Jag la märke till det, men valde att inte fråga vad det var. 
Efter ett tag ringde det, det var Vincent, och eftersom jag känt att jag inte gett honom så mycke tid sen Klara kom, så bad jag om att få prata lite med honom. Jag svarade, och vi började samtalet med att prata om vädret. Det var soligt, men rätt kallt och lite moln här och där. Det var som samma hos honom. Sen säger han "Duh... ehh..." och jag blev lite orolig. Jag frågade vad det var, och han sa någonting som jag inte minns, för jag reagerade bara på att ljudet lät konstigt. Jag tittade plötsligt upp. Där stod han! Vincent! Han som just skulle ha vaknat efter att ha jobbat natt! Och han som skulle ut och jobba imorgon natt också! och natten där efter!

Jag flög upp ur stolen och efter några skutt och konstiga ljud kastade jag mig runt hans hals! Lyckan var total!

Klara flinade inte längre, nu log hon! Hon som suttit och smsat med Vincent under tiden vi samtalat!
Sanningarna kom då fram. Hur alla hållit hemligt hans överraskande ankomst! Någon bättre överraskning har jag aldrig fått! 

Dagen fortsatte med matlagning och häng hos mig med indropp av Markus, Maja och Miriam. Sen gick vi förbi Trästock och lyssnade på Johnossi och träffade fler Dallasmänniskor. 

Följande dagar innehöll mer djupa samtal, god mat, häng med vänner, besök med familjen i Jörn, lite solning, lite film och efterlängtad närhet!

 

Nu är det bara 12 dagar kvar innan jag åker ner till Vincent (tyvärr kommer jag inte att överraska honom, eftersom vi planerat min ankomst tillsammans) och jag håller på att längta ihjäl mig!

 

Tack älskade familj, Tack älskade Klara och Tack älskade Vincent för att du kom!

 

Hyfsat med lön för just den tid jag är på jobbet... Men, är det nog med lön för hur jag mår utöver?
Nu har jag i alla fall provat, igen, och jag har insett att nattjobb inte är min grej. Absolut att jag i framtiden nog kommer att ta något nattpass då och då, men det blir nog aldrig ett jobb på heltid. 

 

Jag har otroligt svårt att få någon rutin i vardagen, och jag har svårt att vända dygnen åt båda hållen. Därför blir det så slitigt, både fysiskt och socialt. Men det är snart bara hälften av alla pass kvar, och sen åker jag ner till Vincent (kanske m.fl), så det blir min riktiga belöning! *längtar*

 

 

Jag fick för mig att läsa ur min dagbok från mitt första folkisår. Tjena va kul det var! Så mycke jag har förträngt, glömt och så mycke jag minns och saknar!
Jag fick tyvärr lov att sluta läsa, när det kändes som att jag skulle sprängas av saknad och glädje. Tänkte då istället att jag skulle skriva ett blogginlägg och summera mina folkisår. Men, när jag började kolla på bilder och så, så insåg jag att jag inte skulle klara det heller.... Det är underbart att minnas, och kunna minnas. Men... När det bidrar till för stor saknad, blir det bara plågsamt. Känner inte att jag har varken ork eller lust att sitta här å flänna av saknad, inte just ikväll!

Men, sammanfattningen av detta inlägg är ju ändå, att det gör ont för att det var så bra! Det var en tid i mitt liv jag haft, och aldrig mer kommer få återleva. Bara i minnet. 

 

... efter den här dagen!

Jag rakade benen imorse och det är ju alltid lika underbart! 
Jag har haft ännu ett bra litet pass på café Lilla Marie! Jag önskar att det kunde va lika kul att diska hemma som det är att diska där. *hehe*
Jag har hunnit prata med Mirre en stund, alltid lika kul!
Jag har ätit en god sallad!
Jag har tömt lägenheten på återvinning, och poff så fanns det plats i garderoben!
Jag har suttit ute och solat!
Jag har skypat med Vincent, och hans pappa. :)
Jag har gått upp för vitbergsbacken, joggat, hoppat runt i terräng, och kört intervaller med brorsan i 1h & 5min (total motionstid 1,5 h)
Jag har städat lägenheten och renbäddat. 
Jag har duschat.
Jag har handlat. Och nu sitter jag här i soffan och är nöjd. 

Än en gång har jag haft en bra dag! När jag skypade med Vincent sa han att jag såg gladare ut idag, för jag log nästan hela tiden. :)

 

 

 

 

 

Det jobbigaste på hela dagen, var att vakna och kliva upp. Jag ville inget annat än att somna om!
Men det var bara pallra sig upp! Jag skulle nämligen jobba några timmar på Café Lilla Marie! 
Fy va kul det var! Stressigt och varmt, men kul! Jag tackar så hemskt mycke för den detta erbjudande, och jag hoppas att jag kan behövas några fler gånger! 
Efter snabbesöket på Lilla Marie handlade jag och lagade mig en jättegod broccolisoppa! Mums!

Har även gått en skön kvällspromenad i solen med Linnéa. 
Det har minsann varit en bra dag idag! 
Men dagens höjdpunkt var det, omän väntade, blombudet som kom. Alltså, inte budet, men blommorna han kom med! Blommorna skulle ha kommit den 26e juni, men efter en miss av mig (jag åkte hem till jörn) så fick som komma idag istället. Jag blev lika glad ändå! :)

 

Tack kära Vincent!! Det betydde jättemycket för mig! Jag tycker om dig!
Puss!