I´m back?...
Jag tänker ofta på min blogg och saknar den gamla goda tiden. Jag tyckte att det var bra tidsfödriv och bra "terapi" att skriva av sig förut här på bloggen. Men så mycke ensamtid som jag har nu och så mycke igång på min insida så kanske är det en idé att börja om?
Men jag har blivit lämnad. Det är 3 månader sedan och jag jobbar på att hantera fantomsmärtorna efter min amputerade kroppsdel.
Därav att jag nu har så mycket tid... Ensam. Det är skumt efter 1654 dagar med någon.
Av respekt för Vincent kommer jag inte att skriva så mycket om just detta. Det finns så mycket annat jag också brottas med. Men jag hoppas också att jag ska kunna, om jag nu tar upp detta med bloggen igen, också delge mina glädjeämnen och fina stunder.
Jag har fått egen lägenhet i Örebro
Jag har åldrats
Kram!
Livet
Nja, men det var väldigt kul att hänga med just dom!
Jag vet inte, men jag började bara sakna gamla goda tider!
Men ibland känns det som att dom där stunderna med människor, som kan få en och skratta från botten av sig själv, som får en att hela tiden le, som bara synkar, ibland kommer så långt mellan gångerna!
Ibland tänker jag att jag aldrig skulle byta bort mitt nöjd liv för att få skratta mer.
Ibland är allt jag vill att få skratta tills jag gråter!
Ibland vill jag bara gråta.
Men jag är nöjd! Och det är fantastiskt!
Himlen kallade honom tillbaka!
Jag drömde att jag kom hem till mamma och pappa i Jörn, och när jag öppnade dörren så stod mamma, pappa, mormor och morfar där.
Men i min dröm så var han där. Han hade visst kommit på ett spontant besök för att äta middag med dom andra, och var just påväg tillbaka till himlen när jag öppnade dörren.
Med ryggen vänd mot mig, vände han ansiktet mot mig och log. Han var så fin, och han såg så frisk ut! Och han klädde så bra i den ljusblåa skjortan han hade på sig.
Men jag tror att jag ska få bära med mig detta ännu längre. Eftersom min morfar inte var bekännande kristen, så har jag ett budskap att bevara från denna dröm. Något jag själv kämpar med varje dag.
Gud ÄLSKAR dig!
Både du och jag är syndare. Både du och jag tvivlar ibland. Vi kanske inte ens tror. Men Gud är så mycke större!
Vi är alltid kallade och vi är alltid välkomna att återvända!
And I'll tell him how I missed him every minute since he left, and then I'll hug hes neck"
Det är mycke nu!
Ibland är det mycke... Mycke som händer, mycke som ska hända, mycke att hålla reda på, mycke att fixa, mycke som missas, mycke som är jobbigt men också mycke som är bra, kul och härligt!
Men... Det är total ombyggnad av vår avdelning, och DET ÄR INTE KUL!!! Och just nu känns den prövningen ibland större än att höra en mening om och om igen! Det borras och smäller, det är dammigt, det är trångt, och det är kaos! Men, tääänk va skönt det ska bli när det är klart!!! Bara ca 4 veckor kvar!
Såå, på jobet är det mycke. Mycke som händer, mycke som ska hända, mycke att hålla reda på, mycke att fixa, mycke som är jobbigt men också mycke som är bra!
Idag efter jobbet, cyklade jag raskt iväg till vårdcentralen för vaccination. Skönt att kunna bocka av det från listan! Passet uppdaterade jag i fredags. Då är det bara resten kvar!
Även här är det mycke att hålla reda på, mycke att fixa, som ibland känns jobbigt, men ändå kul! För jag ska ju till mexico!!
Och här, ja, här är det också mycke. Mycke som ska fixas, mycke som säkerligen kommer att missas (i det materiella), mycke att hålla reda på, mycke som ska bli kul, men också lite som känns trist. Det är trist att flytta ifrån Klara, men vi kommer ju ses ändå!
Just nu behöver jag vila... med Vincents armar om mig! ♥
Joybells
Jag ser sååå mycket fram emot det! Mycke för att jag ska få träffa Klaras bror som jag inte träffat på sjukt många år, men mest för att gosplekören jag ska åka med, som jag är med i och som är då bra, äntligen ska ha konsert!!
Joybells! En väldigt bra grej som hänt mig!
Jag har alltid tyckt att körsång är kul, men det har fått en ny dimension! Denna gång menar alla det vi sjunger! För två helger sedan var vi iväg på en annan körresa och under våran första konsert den helgen, hade jag egen andakt där på scenen! Wow!
Denna är min favorit! https://open.spotify.com/track/41q5Ib2oFz7TsfGd1jXT2F
Men, jag har varit bloggsugen i ett år typ, och mer än så har det inte blivit. Så vi får se hur det går.
Kram!
Kapitel 4
Att gå till ungdomsmötet, och folk passerar andra för att gå fram till just mig och ge mig en kram!
Jag fick tillåtelse att åka hem tidigare från serveringen på ungdomsmötet Kingdom culture, för att jag var så slut att jag nästan mådde illa. Men, jag är ändå så glad! Jag ska putta ner jante från sängen och njuta av känslan när jag nu snart ska sova, för att vara efterlängtad är en känsla jag verkligen uppskattar att känna!
Sjukling
Vincent anlände till Jörn för precis en vecka sedan. Med sig hade han en rejäl förkylning från ett läger han just varit på. Att jag också skulle bli förkyld kändes nästan självklart. Radan före helgen kände jag att det var på gång, men jag kände för att låssas va stark. Jag höll utbrottet borta med ipren och ett glatt humör. Men, i lördags pallade jag inte mer. Jag brakade ihop med feber och förkylning!
Väl hemma i Jörn igen så däckade jag totalt! Sen dess har jag legat i sängen, i stort sett.
"Tron tar inte bort problemet, men den tar oss igenom det."
Hur som helst. Det är skönt att vara ensam en stund.
Har du någonsin känt att något saknas i världen?
Har du då ställt frågan: varför har ingen annan gjort det?
Varför har inte du gjort det?
Och varför inte nu?
Jag måste själv jobba på att gå ur min bekväma bubbla, verkligen tro att en tro stor som ett senapskorn verklinge kan flytta berg. Men också att ha höga förväntningar på Gud!
"There can be miracles, when you belive!"
So long
Men, so long, så får ni njuta av denna mäktiga låt!
Från ca 3 minuter in och framåt är gåshuden på mina armar nästan konstant!
Amen!
Insikt och självkänsla
Jag har nog oftast varit rätt duktig på att vara mig själv. Men det var under en helg på Dallas som jag kom fram till, att Jag kan ju faktiskt inte ljuga för Gud... Och om Gud ser och vet allt, då kommer jag ju ändå inte undan med att ljuga för någon annan, och inte heller för mig själv. Jag har alltid varit duktig på att stå för mina brister och fel, kanske på olika sätt under olika faser i livet. När jag var yngre var det kanske på ett negativt sätt. "Jag kan ingenting. Det ger inget att plugga mer, för jag är så osmart, jag får ändå bara G. Jag är inte poppis. Vem vill ha mig?" osv... Den typ av brister många tonåringar brottas med. Och jag hade inte så stora problem med att låta folk se och veta att det var så, "alla vet det ju ändå"....
På senare år har jag lärt av mina misstag. Jag är ju ändå snart 27 år, och det har hunnit hända mycke sedan tonåren. Flera identitetskriser med flera medföljande osmarta val mitt i all osäkerhet. Och det var under en av alla dessa identitetskrisar som det där om att ljuga för Gud dök upp, och som då förstärkte att jag är ju faktiskt bara en person, och det är mig själv. Och det, det gjorde att jag accepterade mig själv på ett helt nytt sätt. Min självkänsla sköt i höjden och jag kände mig fulländad, trots mina brister, fel och tvivel.
Idag saknar jag den Martina.
Idag är jag inte lika stark och nöjd med vad jag åstakommer eller inte.
Av olika anledningar, som tex en snabbt utvecklad PMDS (En svårare form av PMS), en annan persons identitetskris, en livsförändrande livssituation och depression som följd och +12 kilo på vågen, tappade jag mig själv. Och så har jag traskat på... i samma hjulspår jag halkat ner i.
Ni ser, här ovan, vad jag har hunnit reflektera över här hemma i mammas och pappas trygga hem.
Jag har fått påminnas om att jag inte kan ljuga för mig själv eller nån annan. Jag har vågat komma till Gud med mina brister och fel. Och vad gäller synd, allmänt (tankar, ord och gärningar) så har jag också fått en ny insikt om mig själv, men det får kanske bli ett annat inlägg en annan gång. :)
Och förra veckan, under en riktigt deppig kväll, skickade jag, lite desperat ut en fråga till några olika vänner. Detta är två av svaren jag fick:
Detta är 2 av många fina svar jag fick. Långt mycke bättre svar än jag hade väntat mig! Tack mina älskade vänner!
Detta fick mig att inse att jag faktiskt inte alltid är så tokig ändå. Och jag har till och med, tack vare detta, faktiskt kunnat sätta ett värde på mig själv igen!
Det har inte gjort att jag vet vad jag vill göra av mitt liv. Det har inte tagit bort mina extra 12 kilo. Det har inte förverkligat några drömmar. Men jag vet att jag är något som är positivt för någon annan, kanske inte alltid, men ibland. (Man har ju sina dagar... ) Och det är något som stärker mig. Jag är inte perfekt, och jag är inte helt där än, men jag är faktiskt... bra...
I väntan
Kvällen har ägnats hemma ensam i soffan. Massor med olika sorters musik har passerat mina lurar, sen dök denna upp!
Jag bjussar på den! Det är ju ändå helg!
Vad skulle jag göra?
Igår var idag fullt planerad! Jag skulle..... Det är det jag inte minns!!! Vad i hela friden va det jag planerade igår att jag skulle göra hela dagen idag?! Det enda jag vet är att jag har tvättid från kl. 15. Men jag skulle ju va så upptagen fram till dess! Jag tror jag skulle gå på stan, men vad skulle jag leta/köpa eller göra där?
"Citat vi minns 2014"
Som sagt, det är en annan liga denna gång, men dom gjorde mig glad en gång i tiden!
"När man har fött barn, hur lång tid har man på sig tills man måste klippa navelsträngen?" - Mamma
"ja, innan den flyttar hemifrån" - Ante
"Martina, har du roligt? Det är jättefint väder här inne!" - Markus inifrån vardagsrummet
"Peter är far å klara" - Eija
"Asså jag är ganska avslappnad när det gäller stress." - Nils
"Det blev ingen låt från min sida denna morgonafton..." - Markus
"Men då är det ju bra att jag har mina utifallbyxor!"- Samuel
"Tänk om man kunde akta sig för ljudvågorna så man inte hör!" - Markus
"Jag är också känd, fast inte än!" - Nils
"Jag läste en artikel om hur många hjärnskador det blev i Asterix och Obelix" - Martina
"Alltså, när dom spelade in den?" - Markus (om den otecknade)
"Jag vet knappt själv vilka som är på våra sedlar... Selma Lagerlöf, sen han Nils Holger Pyssling..." - Martina
"Det var längesen jag grät nu!" - Anette
"Ja, det var längesen du hade en regnperiod" - Ante
"Va?! är det ditt sista jobbpass?!! Då måste vi se till att ha kul, varese vi vill eller int!" - Mirre
"Han heter Ragnar, så det är ju ett annorlunda namn idag." - jobbarkompis
"Jah, men han måst ju få leva ändå..." - Tant på jobbet
"Det blir så skarpa bilder, så man ser ju inte ut som man gör!" - grannen på bussen
"Det var ju bra, det va ett kvinnohål det här." - Vincent (om minigolfbanan)
"Va det den Simon du bodde med?" - Katarina
"Jag har inte bott med någon Simon" - Vincent
"Nähe... Varför dt då??" - Katarina
"Asså, den här nyaste bäbisen, finns den ens??" - Eija (om det nyaste tillskottet i kungafamiljen)
Vincent ska flytta ett bord
"Nils, vill du hjälpa mänskligheten?" - Vincent
"Helst!" - Nils
Årets låt
Hur less jag än hunnit bli den under det gångna året, så är det ändå den låt som i rekord gjort mig gladast under 2014!
Årets bild
Med så många underbara människor på en och samma bild kan det inte blir annat än världens bästa bild!
<3
inför "Citat vi minns 2014"
Dessutsom måste jag meddela att citaten kommer att publiceras om ett par dagar, eftersom hälften av dm få citat jag har är i min gamla mobil som är kvar i Örebro. Så håll till godo, mina trogna citatföljare! Det kommer att komma ett litet gäng citat, och även om jag inte kan utlova samma klass, så hoppas jag att det kanske kan finnas något guldkorn i min lilla samling som kan få era smilband att bräddas! :)
Ps. Dallasvänner, jag och min blogg saknar er!!!
Gott nytt år!!!!