Än en gång blev jag glad av att vakna av väckarsegnalen. Eller, glad och glad... men det var i alla dall inte från Jörnköket.
Visst ville jag väll sova längre än vad väckaren lät mig, men jag skulle upp å ta blodprov på vårdcentralen kl. 9, så det var bara att pallra sig upp...

"Men, jag kan göra det själv!" har jag lust att skrika när jag sitter där i stolen!
Hon som tog provet pratar så mycke. Det är lite både ock....

• Eftersom hon pratar så mycke, så glömmer hon som bort vad hon ska göra, och är inte lika koncentrarad på att träffa av kärlet....
• Men eftersom hon pratar, så får hon mig att tänka på annat, och det blir inte lika jobbigt att hon måste sticka om flera gånger....

Men det är ju sååååå onödigt!!
Visst, jag är svårstucken. Kärlen ligger djupt och rullar gärna iväg. Men till och med jag har lyckats bättre förr, på personer som till och med haft ännu sämre kärl än jag!
Tur i alla fall att jag inte är rädd för sprutor, men man kan ju inte påstå att det är det skönaste man kan vara med om.

Idag blev det 3 stick, som tur är bara i en arm. Men, jag kommer garanterat att bli blå.
Nu sitter jag med den vanliga (för mig) molande värken i armen....
Så nu är det bäst att jag har dåliga värden, annars var det knappast värt alla stick, + dom 100 kronor jag måste betala för dom också! *irriterad*