It's awesome!

Jag är verkligen ingen vintermänniska, men en dag som denna underbar söndag vill jag inte vara utan!
Att kunna åka fram längst sköna skoterleder, se renar och bara titta ut över skog och himmel från Buberget!

Senaste...

... dryck:  Vatten
... resa:  Måste väll ha varit stockholm då.
... upptäckt:  Vanilj/Blåbärsyoghurten.
... tv-program:  Det sista jag såg på tv var filmen "Män som hatar kvinnor".
... färdmedel:  Åkte mampaps bil. Annars gick jag sist jag skulle någonstans.
... telefonsamtalet:  Kusin Susanne.
... sms:et:  Proppmätt-Johan
... kramen:  Simon!
... onyttiga:  En hembakad muffins. Mmmm!
... aha-upplevelsen:  När jag förstod någon inställning på min kamera tror jag.
... känslan:  Trötthet
... film:  "Meet my mom"
... sjukdagen: 25 feb, då mådde jag inte så bra.
... tanke:  Undra vem som kan fixa till min nacke?!
... längtan:  En lååång dusch!!!
... klippet:  Klippte mig just innan nyår. Bode klippa luggen snart igen dock...

Nu för tiden är det långt mellan gångerna som jag skriver djupare grejer, tex om mig själv eller så här på bloggen. Men nu ska jag berätta en grej som jag själv lider lite av.

Det handlar om mig i grupper.
Jag får ofta höra att jag verkar ha så lätt att lära känna nya människor, och ja, det kan jag verkligen ha! Men det är långt mellan gångerna. Det beror så mycket på situation, plats och/eller vilka fler som är med. Men mest av allt beror det på i vilken period jag själv är i. Om jag delar in året i 3 delar så är 2 av dessa perioder där jag inte trivs i grupper. Då spelar det ingen roll om det är en grupp med mina allra bästa vänner eller folk jag träffar för första gången. Jag kan inte själv förklara varför det är så för mig. Men många gånger känner jag att jag är i en "djupare" period, där jag vill ägna mig åt en eller två personer där samtalen får gå djupare än "jaha, vem är du och vad jobbar du med?" eller "vad har hänt sen sist?".
Jag kan också känna behovet av att bara vara med någon. En sån där nära vän där man knappt behöver prata.
Men ja, som sagt. Jag kan lida av detta, eftersom jag ofta inte vill eller har lust att umgås när det ska vara flera personer, vilket ger mig känslan av att jag sviker, men om jag ändå ger med mig så känner jag mig mer bara till besvär än att jag är där för någon annans skull...

Jag vet att folk kan bli lite förvånade när jag berättar detta för dom, för många ser inte/förstår inte att det är så, men jag kan väll kanske sköta det rätt bra. Det har inte alltid varit såhär, utan kanske i 6 år eller så, mer eller mindre. Men ja, jag har mina perioder...

Jag har i alla fall väldigt lätt för att tycka om folk! Så, jag tror att jag nog tycker om dig som läser detta, eller så skulle jag nog göra om jag skulle träffa dig. :)

Have it!