Klipp

Detta får även dom "malliga" grabbarna på skolan att smälta!
 
 
 
 
Detta är faktiskt lite kul! Speciellt om man tittar en annan människa i ansiktet när klippet är klart!
JAG tycker det är kul, men det är helt okej att tycka att det är obehagligt också!

....

Nu har den första, riktiga skoldippen kommit. Den då det är skolarbeterna som inte går att ta itu med, och när man väl tar itu med det så finns inte koncentrationen alls! Den som gör att läxorna bara samlas på hög...
Som tur är så vet jag att det bara är för en period, detta brukar ju gå över. Men, det är jobbigt att vara i det, och vänta på bättre tider!
Jag sitter och sneglar på min säng, och jag vill så gärna bara kasta mig i den och sova några timmar till! Ändå är det inte så att jag ligger minus på sovkontot. Nä, det är nog bara så att den årliga hösttröttheten slagit till. Snart har jag vant mig mer vid dunklet och kylan, då blir det bättre.
 
Annars har jag det bra här på Dallas. Det är skönt att jag inte känner samma behov av det sociala livet som förra året, och jag trivs ganska bra i mitt rum nu också. Det tog ett tag innan jag började känna mig hemma här i Granen, men nu så. Jag börjar också ha grepp om alla nya klasskompisar. Jag börjar ha koll på lite beteenden och andra kännetecken för mina vänner. Man vet lite vad man kan förvänta sig så att säga.
Men, det är fortfarande ett fint tomrum efter förra årets härliga människor! *Jag saknar er*
 
 
***********************************************************
Anna, har du en annan Annas annans annanas?

Födelsedagsfirande

I söndags (16/9) åkte jag hem till skelet och blev lite firad av familjen. Massor med gott fika, god mat, några oförklarliga tårar och en hel del skratt, lek i lekpark, paket och en massa prat.
Jag älskar min familj!!!
 
 
 
 
 
 
I tisdags, min riktiga födelsedag, då kom Gabbe hit och hälsade på. Det är ju mänligen så att han också fyller år den 18/9, så vi hade ett gemensamt firande på kvällen. Vi bakade och bjöd våra vänner. Det var mycket trevligt!
 
Födelsedagsbarnen
 
 
 
 
Dax för födelsedagssång, 3e gången denna dag! Tack!!
 
 

...

Ojoj va jag inte har mycke till bloggsug nu för tiden. Dels beror det lite på tidsbrist.
Redan förra året kände man ju att skolan aldrig riktigt tog slut när man var här. När dagens schema var över, var det dax att öva och repa på allt annat. Men, förra året kan ju slänga sig i väggen!
På grund av min dumma käke, och förkylningen jag drog på mig, så har jag inte kommit igång med sångövningen än. Men, när ska jag lyckas få in den övningen i mitt schema när det redan är pott-tjätt!?
Men, det blir nog bra sen, när jag börjar reda upp kaoset som råder i mitt huvud. Alla terser, fasta förteckan, basklavar, höjningar, oktaver m.m.
Tur att det är intressant!
 
På tal om min käke, så har jag nu fått en tid hos käkspecialisten, igen! Den 16/10 ska jag träffa en specialist som sjunger i samma kör som min sångpedagog, så hon fattar nog problemet.
Jag har fått nog! Nu vill jag bli fri från detta krångel!
 
Nu är det äntligen helg, och jag har massor med tid att göra bort läxor och öva på gehör.
Men ikväll ska vi ha en legendarisk kväll har vi bestämt. Vi är inte många som är kvar här i helgen, men lite just därför vi tänker att vi ska mysa till det. Vi ska skriva en låt, se film, ta ett världsrekord och innan det ska vi hinna gå till ica också. Tja, vi får se hur mycke vi hinner. :)
 
Kram!

Tre korta

Förra veckan tog jag och några kompisar oss en skön promenad i det fina väder som äntligen bjöds. På vägen hem igen, stannade en av mina vänner plötsligt till och satte sig ner på vägen. Vad skådade hans öga?! Joo, en KORSSPINDEL!!!! Samma sak hände igår på morgonens promenad, då en annan kompis också plötsligt stannade till och pekade på en ännu större korsspindel!
Jag har aldrig någonsin sett en sådan! Men nu tittade jag, och jag tittade faktiskt läänge!
 
Och på tal om promenader... Idag tog jag mig en promenad, men när jag hade gått ett par hundra meter, märkte jag att jag knappt kände något  i mitt vänstra ben... Det var som att hela benet var kallt, och jag kunde känna under foten att det var ett tryck, men det var nästan som att jag hade borta känseln, fast ändå inte. Efter det försvann det, men hann också komma tillbaka några gånger under promenaden... Sjukt skumt.

Ikväll tog jag och några kompisar initiativet att låta NBML (Nya BlackMetal Linjen) bli känt för folket, med att arrangera ett klassfoto i deras replokal,  jordkällaren. *Huvva, jag vill inte veta hur mycke spindlar det var där nere*... Hur som helst hittade vi ett par marshaller där nere som vi tände. Under fotosessionen råkade en av mashallerna hamna väldigt nära mig, lika så röken från den.
Nu känns det som att jag har sår runt näsan, det känns som att det smått frätt upp inne i näsan och det sticks i halsen. Har också haft en konstig huvudvärk sedan dess... Och jag tänker... Vad har varit kring den där mashallen hela sommaren där nere i källarn?... Jag vill nog inte veta...

I am because we are

An anthropologist proposed a game to the kids in an African tribe. He put a basket full of fruit near a tree and told the kids that who ever got there first won the sweet fruits. When he told them to run they all took each others hands and ran together, then sat together enjoying their treats. When he asked them why they had run like that as one could have had all the fruits for himself they said: ''UBUNTU, how can one of us be
happy if all the other ones are sad?''
'UBUNTU' in the Xhosa culture means: "I am because we are"
 

 
 

Smått och blandat

Det går segt att få mig till att fota mitt rum och visa er hur jag bor. Jag kommer nog inte heller idas lägga upp bilder från min söderresa, nu när det ändå börjar vara rätt längesen. Jag tänkte däremot bjuda på lite smått härifrån Dallas.
Sen jag kom hit för snart en och en halv vecka sedan, så har det inte hänt så mycke. Man kommer inte ifrån att jämföra mycket med förra året, och det är verklinge inte samma sak! Trots att vi knappt gjort nått, att det inte varit så mycke häng m.m. så betyder det inte att det varit dåligt. På något vis känns det bra att tiden går sakta. Jag känner mig inte lika ivrig med att lära känna alla på en gång, för nu vet jag hur lång tid jag har på mig och att man lär känna varandra bra i alla fall!
 
Förra veckan fick jag mer eller mindre börja som sjuktaxi till umeå. En kille hade varit nere i gymmet, och lite oväntat sådär fått en tio kilos vikt på foten. En bula i den storleken har jag aldrig sett förut!
Jag, han och en till kille tog Joels bil och körde iväg. Det var, trots omständigheten, väldigt trevligt! Vi irrade först runt på Umeås gator, för att sen från vårdcentralen skickas till NUS. Då fick vi irra runt på sjukhuset också, men till slut hittade vi. Och! Inget var brutet!
 
Jag fick också vara den som körde när vi sen på torsdagen skulle och kanota med klassen!
Vi hade tur med vädret minsann, och trevligt var det... en stund... Det gick inte jättebra för Sara och jag, som båda två har lite kort tålamod för enformiga saker, och vi delade kanot...
Jättebra gick det inte för Markus och Nils heller som i ett busigt tillfälle drattade i! *hihi*

Helgen bjöd inte på mycke aktiviteter över huvutaget. Jag var en sväng in till umeå bara, sen var det de vanliga - film och promenader.
Söndagkvällen bjöd dock på häng på mitt rum. Det dök upp ett gäng grabbar som satt och tittade på ursöta djur på youtube. *Awhhh* lät det x flera. ;)  Det var nog helgens bästa.
 

Grabbarna håller på at dra upp kanoten efter deras lilla dopp.
 

*Awhh*
 
Sara, Liselotte och jag hade färgmåndag!
 
 
 
 

RSS 2.0