Idag har varit en bra dag! Jag har känt mig glad, men ändå med en gnutta irritation och frustration.
Jag känner mig less... Och det är inte bara en sak jag är less på. Det är massor med småsaker, som andra gör, som jag gör, och jag är less på att bära runt på saker jag lovat ska stanna hos mig, jobbiga saker eller glada saker, kvittar vilket. Jag är less på att hålla det inom mig!
Jag är less på att vilja så mycket mer än vad som går att få ur saker och ting.
Jag är less på berg o dalbanor.
Jag är less...

Men jag är glad! Det är varmt ute! Solen värmer! Jag känner mig igång! Jag har börjat få mig isäng på kvällarna!
Jag saknar min familj! Jag är omgiven av underbara vänner! Vi gör bra musik!

 

Dessa två herrar besökte Dallas imorse. Per-Erik Hallin och Mats Öberg. Två stjärnor som spelat världen över, och delat scen och studos med diverse stora kändisar som tex Elvis Presley och Frank Zappa. Då inte bara körat, utan även umgåtts med dom privat.
Dom kom hit och hade konsert för oss här på skolan, och jag kan säga att något storband med blås, stråk och trummor behövdes inte. Där stod dom, på våran lilla enkla scen och spelade i det dunkla ljuset, och det berörde och imponerade nog så mycket! Vi var alla helt tagna av deras musik, talang och gemenskap!
Inte heller varje dag man ser en gammal gubbe ställa sig på knä och gå lös på tangenterna i ett solo!

Tack rektor Stig, som bjöd hit dom! Vi fick en bra start på dagen!

 

Jag har haft en sååå bra helg!! Vi har skrattat, myst, njutit av solen, fyndat, busat, umgåtts och jag har också hunnit öva lite.

Fredagen blev lugn. Vi var alla väldigt trötta efter veckan. Det degades bara i soffan på kvällen, men det var mysigt!
Lördagen, ja, då åkte vi till Robban (Robertsfors, Robert Fors, ja, även det har många namn.) Jag och 6 till besökte ett loppis där, innan vi åkte till Ånäset på Kupan. Jag hittade mig en jacka, ett sängbord, en tröja och en sjal. *nöjd*
Lite senare under dagen kom en bekant och släkting hit och hälsade på (Johan Norberg). Han känner två stycken från min klass, så jag hängde med dom. Vi lagade pizza tillsammans, gjorde kladdkaka och såg film på aftonen. Sen fick jag med dom andra på att vi skulle göra ett bus inne på Joels rum. Joel bor i min korridor och han låser aldrig sin rumsdörr... Det är ju bara världens inbjudan till bus! Bilder kommer sen! Det enda jag kan säga var att vi hade väldigt kul! och att det gick åt en hel del tejp!
Jag och Liselotte gick sen en nattpromenad. Inte den smartaste idén efter att ha sett en bit av en skräckfilm. Men det gick bra, trots att det var kolsvart lite här och där. Blev bara en gång som vi vart rädda.
Efter lite mysigt häng i aspen, byggde vi lite lego i lönnen. Väl tillbaka i aspen senare under natten så hade det bildats en skedning med ca 10 pers på köksgolvet. Jag joinade!
Lördagen avslutades med övernattning på Tom och Nils rum. Med fönstret öppet gick det rätt bra att sova 5 stycken i samma rum.
Söndagen bjöd på finväder! Marcus hade grävt en soffa i snön utanför Aspen där han bjöd oss på varm choklad i solskenet. Tyvärr vart det lite för kallt för min del efter en stund, så jag gick in och bäddade ner mig under mitt täcke igen, uppe på Tom och Nils rum. Där hängde vi en stund innan det var dax för möte och planering inför vår tema-konsert vi ska ha vecka 16! (KOM OCH KOLLA PÅ OSS DÅ!)
Gårkvällen blev också den världigt lugn. Jag deppade lite över bruks dock, men det var det enda negativa.

Förklaringar:
"även det har många namn" - På detta ställe har det blevit så att det mesta får något nytt eller många namn. Speciellt Liselotte! Några exempel är Fliseflott, Bingolott, Tigersort, ja, allt som typ rimmar eller låter som Liselotte.
Kalsonger heter Rövcase. Albin kallas ibland för Abtronic. Albin kallar mig Märta.
Osv osv.
Bruks, tror jag att jag har berättat om förut. Vi ska kompa oss själva på ett instrument när vi sjunger. Vi övar på det, för att sen spela upp för klassen och sen inför skolan på luncherna. För mig har det nu tagit lite stopp i pianospelandet. Det känns som att jag inte kommer någon vart, och då har jag också tappat lite motivation. Så jag är inte så peppad på det där med bruks nu. Men, det är bara köra på.
Aspen och Lönnen är hus som vi bor i.
Marcus är en grymt bra kille som går Rockmusik-linjen. Han är duktig på att hitta på grejer, och göra andra glada!
Nils, Tom och Liselotte har jag nog skrivit en del om förut, men dom är i alla fall några av mina kära klasskompisar. Dock var det inte bara dom jag hängde med i helgen, Sara och Jonas bör också nämnas!

Nu är det dax för bildern! Jä!

Har under ett tag samlat på mig lite roliga och bra bilder som jag hittat lite här och där, som jag helt ärligt snott!
Tänkte, i brist på annat att skriva, att jag lägger upp dom, och hoppas att ni får lite kul ni också. :)

 

 

Detta är ju heeelt sanslöst!! Vädret alltså!
Grabbarna kom hem från sporthallen och sa att dom skulle ut och gräva lös en bil som kört fast på vägen nedanför skolan. Jag, som är väldigt rastlös, traskade dit lite senare bara för att göra nått...
Tjena! Jag vet inte hur många gånger på den lilla bilen jag höll på att kastas omkull av vindarna. Och snön var ju som tusen nålar på huden!
Jag har aldrig varit med om något liknande!

Dagarna går. Man lunkar på, övar, planerar osv.
Men ibland slås jag av vad det verkligen är jag gör! Här!
Jag tänkte väll aldrig att jag skulle, under ett års tid (eller mer) hålla på med musik till vardags. Det konstiga är att jag fortfarande tänker så, trots att det är vad jag faktiskt gör!
Nu är jag här, bland människor jag tycker väldigt mycket om. Det är helt underbart!
Konstigt nog är det dock så att det nästan är jobbigt va mycke jag tycker om väldigt många här. Jag tror verkligen inte att folk fattar hur stor plats dom har tagit i mitt liv, och det gör mig lite rädd...
Det är så ofta jag bara vill överösa dessa människor med all den tacksamhet och själsgladjehet jag har för dom. Men jag gör det alldeles för lite... tyvärr...

Det här året är ett nytt liv för mig. Hela min kropp mår bättre, fysiskt och psykiskt. Jag har gått ner i vikt, av att ha börjat äta mer regelbundet och mer grönsaker än förut. Jag har haft mindre åkommor pga mindre stress (dock har stressen satt sig i axlarna istället). Jag har blivit mer spontan och mer framåt. Och jag har börjat få mer hintar från Gud! Det är najs! Nått instrument å sånt har jag ju också lärt mig, och jag har hittat magstödet när jag sjunger. Det har öppnat upp nya dörrar för mig - helt klart.

Nu har vi fått helg! Det känns skönt! Jag känner att jag inte ligger så efter med allt som jag har känt det tidigare. Det gör mig också mer peppad på att göra ännu mer så jag kommer ikapp lite till! Men ikväll ska jag ta det lugnt.
Kram!

Jag såg som så glad ut på den där bilden, tyckte jag. :)

Nu var det två veckor sedan klassen drog till Hemavan för spelning, men jag hade ju lovat bilder därifrån, så, bättre sent än aldrig. :)

Lite soundcheck, lite plink å lite sånt. Det gjorde vi på fredagen under dagen. Det var ändå så fruktansvärt kallt ute, så vi var inte så sugna på att dra ut. (-34)

 

Fredagkväll var det spelning. Inte så mycke folk, men det var jättekul i alla fall!

Typ längst ner i slalombacken. Vi var 6 tappra som klädde oss och tog en promenad upp för backen, trots -30 grader. 3 ännu tapprare killar åkte slalomskidor och snowboard istället.

Fruset hår!

Här kommer Tom som ett bowlingklot, sekunden senare flyger jag som en kägla! haha!

At the top!
Jag, Nils, Liselotte, Tom och Lotta. Sara vände om innan vi kom till toppen.

Lördagkväll, spelning än en gång! Denna kväll kom det ett 30tal till! Ännu roligare att spel!
och vi var såå duktiga!

Tack för en go helg, älskade klasskompisar!

 

 

Detta klipp dök upp på facebook igår. Jag tittade på det, och jag blev illamående. Jag blev arg och ledsen.
Det gjorde så ont i mig att se hur människorna behandlades! Hur kan man göra så?!
Hur tänker vårdarna?! Eller, vårdare, kan man ju knappast kalla dom! Någon vård är det ju inte direkt dom ger...
Skulle dom själva vilja bli behandlade så när dom en dag själva hamnar på hemmet?... Tror inte heller att dom själva skulle vilja se sina egna föräldrar behandlas så.
Ja, jag hade svårt att somna efter att ha sett detta klipp. Jag var såå arg!

 

Tack ""du" anonyme" för den fina lappen! ;P Den sockrade verkligen upp min dag!

Hoppas ni har haft en fin alla hjärtansdag!
Kram! ♥

Vilken otroligt omväxlande vecka! Vet dock inte om jag kan säga att det är positivt just nu.
Projektet Hemavan är nu klart, och vi vet inte riktigt vad vi ska göra. Med detta har det uppstått en massa känslor av de olika slag inom mig. Lättnad, förvirring, oro, framtidsångest, glädje, panik, gemenskap osv. Listan kan nog göras lång.
Jag har också varit otroligt trött och opeppad. Ändå har jag varit glad och igång, för att ryggen blivit bättre!
Jag har också tagit del av viss information som gett mig både glädje och sorg. Men jag vet av erfarenhet att allt löser sig i alla fall.

Idag åker jag hem till skellefteå. Jag ska få pussa på Hugo, och ha tjejkväll med Linnea! Även om det känns trist att lämna Dallas, så ska det bli skönt. Omväxling förnöjer! Eller, ja, det beror på vad det handlar om...

För att fortsätta på fysiska åkommor, så har jag gått och taskat till ryggen...
Jag känner mig som en 97årig tant! Stånkar och stönar, tar mig för ryggen i hopp om att det skulle ge något stöd, undviker trappor osv.

Ramlat i slalombacken? kanske många tänker...
Nepp, omän jag var upp i slalombacken. Nä, jag och 2 till låg i en säng och vilade, när en fjärde person fick för sig att joina. Med denne följde ytterligare en person. Mysigt minsann, men någonstans där vred jag till för att inte bli allt för klämd under folkmassan... Och någonstans där åkte bäckenet(?) snett...
Jag hann få mig upp till toppen av slalombacken, och tillbaka innan smärtan verkligen satte igång. Jag är otroligt tacksam för att smärtan väntade tills vi kom hem igen. (Bilder från den fantastiska bergsbestigningen m.m. kommer snart).

Den långa bilresan tvärs igenom sverige igår, den var inte bekväm. I slutet fällde jag några tårar innan jag till slut fick kliva ut turnébussen och lägga mig i min säng!! Oh, så jag däckade!
... tills min snälla Tompis kom med min väska! Han kom in i mitt rum som en orkan! Pratade, hoppade på mig och gjorde nån snabb version av massage, vände och vred på mig för att få under något täcke osv. Och jag iddes inte ens öppna ögonen! Haha!
Tack Tom!

Ps. Min värmedyna har pajat... Rackarns!

Jag fattar inte... Under dom senaste 3 veckorna är det nu 4e gången jag får ont i halsen. Eller, det är inte nere i halsen jag har ont, utan längre upp, mot mjuka gommen. Det gör ont när jag sväljer och det känns som jag är svullen. Det dyker upp jätteplötsligt, och håller i sig några dagar för att sen försvinna.
Jag som just blev av med halsontet jag hade sist, drattade nyss dit igen!... Inte passande när vi imorgon åker till Hemavan för att spela under helgen...
Det förstör i alla fall inte mina stämband, men jag kan inte sjunga med sångteknik i alla fall, eftersom det gör så ont att lyfta gommen och sånt... (Jag vet, musikspråk...)

Men, jag är glad att det bara är så i alla fall. En klasskompis har under 2 månader varit sjuk med värre förkylningar. Hon gör det bra om hon levererar konsert i helgen! Och det vill jag tro och hoppas på! Krya på dig!

Kram