Ensamma tankar en ensam natt
Hmm.. Så sitter man här. Ensam och övergiven... Nä, det var att ta i. Men lite ensam känner jag mig nog allt.
Jag är ju hemma i Jörn, så mina föräldrar är ju hemma, men dom har nog gått och lagt sig vid det här laget. Jag kan då inte höra att tv:en står på där nere, som det brukar göra... Hur som helst. Dom ska få sova, så jag kan ju inte umgås med dom.
Umgås, tja, det är kanske inte vad jag behöver göra nu, jag behöver nog sova. Men, jag är inte särskillt trött.
Jag går nog och lägger mig för tidigt nu för tiden...
Imorse vaknade jag kl. 09.10!!! Fy så jobbigt! Jag har ju nämligen inte någonting att göra på dagarna, så jag skulle vilja sova till sådär 12 på dagarna, så jag har mindre tid att göra nått på. För på kvällarna/nätterna hamnar man ju hur som helst framför datorn och chattar med folk eller kolla på någon härlig serie som "scrubs" eller "how I met your mother". Sånt har man ju inte samvete att göra hela dagarna. Men, samtidigt har jag ju inget att göra.
Eftersom jag oftast brukar ha lyckats somna, i alla fall före 1 på nätterna, så blir det bara att jag sover till max 10 på morgonen. Fy, då har man ju en hel dag att fylla ut med bra saker. Saker jag inte kan komma på vad det är.
Kunde bara alla undrabara människor jag känner komma hit, i alla fall finnas inom 6 mils avstånd så skulle jag vara överlycklig, och ha några gånger mer saker att göra! I alla fall fler människor att ägna all dötid med!
Just i denna stund saknar jag mina undrabara vänner Linnea och Klara, och min kusin Eija så otroligt mycke! Linnea som bor i USA, Klara som bor i Vänersborg och Eija som bor i England. Alla dessa platser är alldeles för långt borta....
Hmm.. jag ska inte tänka på mina vänner! det blir så jobbigt! Nu börjar jag ju bara sakna fler och fler! Kom hem igen alla kära vänner ute i sverige och i världen!
Hur som haver!
GBY! Go natt! kram
Jag är ju hemma i Jörn, så mina föräldrar är ju hemma, men dom har nog gått och lagt sig vid det här laget. Jag kan då inte höra att tv:en står på där nere, som det brukar göra... Hur som helst. Dom ska få sova, så jag kan ju inte umgås med dom.
Umgås, tja, det är kanske inte vad jag behöver göra nu, jag behöver nog sova. Men, jag är inte särskillt trött.
Jag går nog och lägger mig för tidigt nu för tiden...
Imorse vaknade jag kl. 09.10!!! Fy så jobbigt! Jag har ju nämligen inte någonting att göra på dagarna, så jag skulle vilja sova till sådär 12 på dagarna, så jag har mindre tid att göra nått på. För på kvällarna/nätterna hamnar man ju hur som helst framför datorn och chattar med folk eller kolla på någon härlig serie som "scrubs" eller "how I met your mother". Sånt har man ju inte samvete att göra hela dagarna. Men, samtidigt har jag ju inget att göra.
Eftersom jag oftast brukar ha lyckats somna, i alla fall före 1 på nätterna, så blir det bara att jag sover till max 10 på morgonen. Fy, då har man ju en hel dag att fylla ut med bra saker. Saker jag inte kan komma på vad det är.
Kunde bara alla undrabara människor jag känner komma hit, i alla fall finnas inom 6 mils avstånd så skulle jag vara överlycklig, och ha några gånger mer saker att göra! I alla fall fler människor att ägna all dötid med!
Just i denna stund saknar jag mina undrabara vänner Linnea och Klara, och min kusin Eija så otroligt mycke! Linnea som bor i USA, Klara som bor i Vänersborg och Eija som bor i England. Alla dessa platser är alldeles för långt borta....
Hmm.. jag ska inte tänka på mina vänner! det blir så jobbigt! Nu börjar jag ju bara sakna fler och fler! Kom hem igen alla kära vänner ute i sverige och i världen!
Hur som haver!
GBY! Go natt! kram
Jag vill inte vara en kristen tall...
För ganska precis ett år sedan var jag på ett bibelstudium på EFS här i Jörn. Jag har inget efternamn på honom, men han heter Phill och han är från England. Om du har varit på Livskraft Norr någon gång kanske du har koll på vem det är. Han brukar vara där och ha seminarier och smågrupper. Det var hur som helst han som höll i bibelstudiet.
Idag minns jag inte så mycket om vad själva bibelstudiet i helhet handlade om. Bara att det var lite invecklat, men bra.
Däremot sa han en sak som satt sig fast i mitt huvud.
"Vill du vara en kristen tall eller ett kristet balsamträd?"
Plötsligt blir det storm. Vilket träd står då kvar?
Går du ut i en skog här i sverige efter en storm kan man se fallna tallar med sina rötter spretande ovanför marken, eftersom tallens rötter ligger så ytligt.
Balsamträdet skulle stå kvar. Ett balsamträds rötter kämpar och söker sig nämligen långt ner i den hårda, uttårkade jorden för att komma till grundvattnet. Balsamträdet skulle alltså stå kvar, eftersom dens rötter är hårt fastväxta i stadig mark.
Man kan likna dessa träd med oss människor. Människor som kristna tallar och kristna balsamträd.
Dom kristna tallarna söker efter ytliga saker, en känsla av Guds närvaro och dom har lättare att falla i en period av tex. prövning eller andra orosmoment i livet. Sökandet efter Gud går alltså inte lika djupt. Relationen med Gud är kanske inte så djup och stadig.
Dom krista balsamträden söker efter Gud även under tuffa tider, då Gud känns långt borta. Gud är inte alltid en känsla. Han finns ju hela tiden med oss även när man tex. tvivlar, eller när man inte ens tror. Eftersom rötterna går så djupt, är relationen mellan Gud och trädet så stark, och under tid av storm kan man stadigt stå kvar! Gud är där även när man inte känner hans närvaro.
Jag tycker det är en bra "liknelse". Någonting att sträva efter.
Att vara en kristen tall är nog rätt lätt, och man kan nog må bra även som tall. Men man måste nog sträva efter att bli ett balsamträd så man kan stå stadigt under livets tuffa tider.
Idag minns jag inte så mycket om vad själva bibelstudiet i helhet handlade om. Bara att det var lite invecklat, men bra.
Däremot sa han en sak som satt sig fast i mitt huvud.
"Vill du vara en kristen tall eller ett kristet balsamträd?"
- En talls rötter växer utåt, ytligt längst marken. Tallen växer oftast i skogsområden med mullig och näringsrik mark.
- Ett balsamträds rötter växer neråt. Balsamträdet kan växa i ökenområden, där det sällan regnar och där jorden inte innehåller så mycket näring.
Plötsligt blir det storm. Vilket träd står då kvar?
Går du ut i en skog här i sverige efter en storm kan man se fallna tallar med sina rötter spretande ovanför marken, eftersom tallens rötter ligger så ytligt.
Balsamträdet skulle stå kvar. Ett balsamträds rötter kämpar och söker sig nämligen långt ner i den hårda, uttårkade jorden för att komma till grundvattnet. Balsamträdet skulle alltså stå kvar, eftersom dens rötter är hårt fastväxta i stadig mark.
Man kan likna dessa träd med oss människor. Människor som kristna tallar och kristna balsamträd.
Dom kristna tallarna söker efter ytliga saker, en känsla av Guds närvaro och dom har lättare att falla i en period av tex. prövning eller andra orosmoment i livet. Sökandet efter Gud går alltså inte lika djupt. Relationen med Gud är kanske inte så djup och stadig.
Dom krista balsamträden söker efter Gud även under tuffa tider, då Gud känns långt borta. Gud är inte alltid en känsla. Han finns ju hela tiden med oss även när man tex. tvivlar, eller när man inte ens tror. Eftersom rötterna går så djupt, är relationen mellan Gud och trädet så stark, och under tid av storm kan man stadigt stå kvar! Gud är där även när man inte känner hans närvaro.
Jag tycker det är en bra "liknelse". Någonting att sträva efter.
Att vara en kristen tall är nog rätt lätt, och man kan nog må bra även som tall. Men man måste nog sträva efter att bli ett balsamträd så man kan stå stadigt under livets tuffa tider.
Blogga eller inte, det är frågan... Men, försöka kan man ju göra
Jag var en väldigt aktiv användare av Paltkoma.se när det fanns för något år sedan. Det var ett ställa där många man kände hängde, och ett ställe att lära känna nytt folk. Det var även ett ställe att blogga på, och det var något jag gjorde rätt ofta. Ibland var det inte så seriösa bloggar, ibland jättedjupa och ibland bara en sångtext eller dikt jag hittat någonstans.
Hur som helst... När paltkoma krachade en dag i augusti 2006 så blev det mindre och mindre tid på paltkoma. Jag fortsatte blogga lite där, men suget försvann när andra slutade vara på sidan, när jag hade mindre där att göra över huvutaget.
På senare tid har jag börjat sakna bloggandet litegran. Det är ju trots allt ett bra tidsfördriv när man som jag inte har något jobb och för det mesta är i Jörn, ensam...
Nu tänkte jag försöka styra upp det här. Bjuda på lite tankar, eller dagshändelser.
Jaha... vad har hänt idag...? Inte så mycke faktiskt..
Vaknade av ett ljud som jag inte fattade vad det var. Det tog en stund innan jag hade fattat att min pojkvän Peter sov i sängen brevid mig, och att det var han som hade fått ett sms.
Jag tror att jag sov riktigt djupt inatt. För när jag vaknade låg jag på samma ställe där jag somnade, och låg i stort sätt på samma sätt... hehe. Sen drömde jag att jag var hos en familj som bor här i Jörn, men jag fattar inte vad jag gjorde där! Jag känner igen av dom, men jag vet vilka dom är och vart dom bor. Som med nästan alla här i Jörn.
Aja.. När vi till slut lyckats få oss upp, så var det dax för frukost. Peter skulle med bussen till stan kl. 10.55 , så det belv ingen övderdriven sovmorgon som jag gärna velat ha... men men.
Vädret var i alla fall fint på förmiddagen, så det bestämdes en utflykt. Tyvärr blev det molnigt och snöigt när vi väl var framme vid platsen, så det blev ingen lång utflykt.
Igår!! För första gången hade vi familjemiddag med respektive! Vi var alltså 8 stycken, för första gången under hela mitt liv det hänt! :) det var i alla fall väldigt trevligt! Jag älskar min familj!
Aja.. Dagen är inte slut, men jag har inget planerat att göra..
Men, mat vill jag ha! Så nu ska jag kila ner till köket och fixa nått att äta.
Så var första bloggen skriven. Ingen höjdare, men ett försök i alla fall.
Take care now, byebye then!
Hur som helst... När paltkoma krachade en dag i augusti 2006 så blev det mindre och mindre tid på paltkoma. Jag fortsatte blogga lite där, men suget försvann när andra slutade vara på sidan, när jag hade mindre där att göra över huvutaget.
På senare tid har jag börjat sakna bloggandet litegran. Det är ju trots allt ett bra tidsfördriv när man som jag inte har något jobb och för det mesta är i Jörn, ensam...
Nu tänkte jag försöka styra upp det här. Bjuda på lite tankar, eller dagshändelser.
Jaha... vad har hänt idag...? Inte så mycke faktiskt..
Vaknade av ett ljud som jag inte fattade vad det var. Det tog en stund innan jag hade fattat att min pojkvän Peter sov i sängen brevid mig, och att det var han som hade fått ett sms.
Jag tror att jag sov riktigt djupt inatt. För när jag vaknade låg jag på samma ställe där jag somnade, och låg i stort sätt på samma sätt... hehe. Sen drömde jag att jag var hos en familj som bor här i Jörn, men jag fattar inte vad jag gjorde där! Jag känner igen av dom, men jag vet vilka dom är och vart dom bor. Som med nästan alla här i Jörn.
Aja.. När vi till slut lyckats få oss upp, så var det dax för frukost. Peter skulle med bussen till stan kl. 10.55 , så det belv ingen övderdriven sovmorgon som jag gärna velat ha... men men.
Vädret var i alla fall fint på förmiddagen, så det bestämdes en utflykt. Tyvärr blev det molnigt och snöigt när vi väl var framme vid platsen, så det blev ingen lång utflykt.
Igår!! För första gången hade vi familjemiddag med respektive! Vi var alltså 8 stycken, för första gången under hela mitt liv det hänt! :) det var i alla fall väldigt trevligt! Jag älskar min familj!
Aja.. Dagen är inte slut, men jag har inget planerat att göra..
Men, mat vill jag ha! Så nu ska jag kila ner till köket och fixa nått att äta.
Så var första bloggen skriven. Ingen höjdare, men ett försök i alla fall.
Take care now, byebye then!
