Max 5 timmar måndag

I lördags kom febern...
Inte så hög temp, men det kändes i kroppen.
Söndag, ja, då var det kanske inte så förändrat egentligen, men jag var tröttare, betydligt tröttare.
Igår... Ökad feber. Ja, jag var inte vaken många timmar. Kanske höll mig uppe max 5 timmar eller så... Men, det är ju väldigt skönt att sova och slippa känna att man har såå ont i kroppen, såå ont i huvudet och såå ont på huden!
Enligt min vän som skrev på msn igår kväll kl. 20.05 så somnade jag alltså innan det. Jag vaknade nu just före 03 och såg att han hade skrivit, vilket jag missat. Ännu en lång sväng sömn, efter många långa svängar igår.
   Kl. 03 så steg jag upp, kollade febern, och klev in i duchen. Egentligen är duschen typ det värsta jag vet när jag har feber, för varje droppe känns ju som den ska skära in i huden. Men, nu var det rätt skönt. Hade lågt tryck och lite svalare vatten.

Brorsan var så snäll som for och handlade åt mig igår. Jag har ju knappt varit hemma i min lägenhet på hela december, så jag hade verkligen INGENTING hemma som jag kunde äta. Nu är kylen fylld med sådant jag inte behöver laga, det känns nog att få sig upp till kylen.

Att ha hög feber är ju riktigt jobbigt. Jag blir helt utslagen! Men, tack och lov för att det bara är feber! Om någon dag är ju allt som vanligt igen! Finns tyvärr så många andra som inte vet om deras vardag någonsin kommer bli som vanligt igen...


Mina föräldrar

Mamma och Pappa är två personer som jag tycker väldigt mycket om. Som jag beundrar. Jag tycker dom är roliga. Otroligt vackra är dom också.  Omtänksamma och generösa. Musikaliska är dom båda två. Några jag kan lita på. När man får en kram så känns den så innelig som inga andras kramar. Mina stora favoriter.

JAG ÄLSKAR ER MAMMA OCH PAPPA!!!


# Om mig
# Min första kärlek
# Mina föräldrar
# Det här åt jag idag
# Min dag
# Min bästa vän
# Ett ögonblick
# Min tro
# Det här hade jag på mig idag
# Mina syskon
# I min handväska
# Den här veckan
# Mina drömmar
# Ett favoritminne
# Min favoritfödelsedag
# Detta ångrar jag
# Den här månaden
# Det här upprör mig
# Det här får mig att må bra
# Det här får mig att gråta
# Mina rädslor
# En favoritplats
# Det här saknar jag
# Mina ambitioner


Jul i VLC



Någon mer än jag som fått oväntad julpyntning på datorn? :)

Belfast

Det är som så långt mellan gångerna det blir några inlägg nu för tiden. Jag har råkat ha en del för mig, och borde ju nu ha en del att skriva. Får se vad jag kan åstadkomma.

Vart var jag nu då? Arjeplog... Ja! Belfast!

Belfast
   Tidigt den 9e december klev jag på flyget mot Dublin. Resan gick bra, förutom då jag skulle betala bussbiljetten. Dom tog inte kort, och biljettautomaten var ur funktion. Inga kontanter hade jag ju heller, men jag fick åka med till nästa station och köpa en biljätt där, så det gick ju bra, när jag väl förstått vad dom sa.
Ja, deras språk är ju one of a kind. Dom påstås ska prata engelska, men det är en obegriplig sådan för otränade irlänska öron som mina.
Väl framme i Belfast skådade jag under en timma en stor demonstration med kravallpoliser och stora kravallbussar. Rätt spännande! Tydligen var det missnöjda studenter.
Kvällen ägnade vi hemma på Linnéas rum, i full färd med att ta igen en massa missad tid! *Guld*
   Linnéa jobbade på fredagen, så jag fick en ensam dag då jag passade på att bara ta det lugnt, duscha och locka håret, såg en film m.m. Sen vad det dax för mig att ensam hitta in till centrum. Jag klarade det rätt bra själv, men Linnéas fina ritade karta kom väl till hands när jag skulle svänga in på en gata som jag inte mindes vilken det var. Mötte upp henne för att sen uppleve det jag hade föreställt mig skulle vara. En liten pub, full med fulla nirländare som pratade i en obeskrivlig ljudnivå, och ja, ett obeskrivligt språk också. Linnéa tvingade också i mig en Guinnes, vilket hon njöt av betydligt mer än jag. Urk!
TGI Friday serverade sjukt god middag (friterad kyckling), och jag var nöjd med kvällen!
   Lördag = sovmorgon. Steg upp för att gå och käka Full fried breakfast med Linnéas skandinaviska kompisar. Huvva vilken frukost! Smaken var väll inte dålig, men det var ju bara fett fett och ännu mer fett!
Gick sen på stan ett tag, innan vi gick hem för att göra oss i ordning för födelsedagsfest.
Kalasbarnet var en karl från Linnéas jobb. Rätt spårad fest, men helt okej. Jag lärde i alla fall känna skandinavierna lite bättre. (Eller, ja, finnen Karri och norrmannen Tord, svensken dansade ju bara hela kvällen.)
   Linnéas kyrka heter Redeemer, och denne besökte vi på söndagsmorgonen. Mysigt ställe! Käkade sen lunch på julmarknaden och hamnade sen i soffan hos svensken och kikade på filmen 300.
Jag och svensken (som heter Mike) blev övertalade att käka Fish & chips till middag. Även det var hyfsat, men fett!
Nöjd med min resa la jag mig så på luftmadrassen för en sista natt på nirland. En tidig morgon väntade, och en låång restid hem.



 

  

 




Belfast imorgon!!!

"Whenever you get to Belfast just look for closest café and i'll come look for you as soon as I can."
/Linnea

Ja, imorgon bär det av till Nirland. Tiiidigt på morgonen går planet. Anländer till Dublin 11.20 och ska sen ta en buss till Belfast. Det är bussen jag är mest nervös för! Men, spännande ska det bli!

Jag är peppad!


Rita

Jag skulle kunna sitta i timmar och kolla på sånna här klipp!
Jag är så imponerad och inspirerad! Kanske måste plocka fram mina pennor! En uppdatering av tavelväggen kanske?







Min första kärlek...

Oj... Hur seriös ska man vara då?

Första gången jag kände mig kär, då det pirrade i magen och det, det var i mellanstadiet någon gång. Killen gick i min klass. En blond, blåögd en. En Victor.
En dag tog jag modet till mig och bad min vän att fråga chans på honom innan träslöjden. Han sa "ja"!
Var jag lycklig då eller?! Jo!
Dessvärre har jag inget minna av att vi någonsin gjorde slut... Woopps... Ja, ni förstår kanske då också att jag inte har så många minnen från den tiden med honom alls. Jag minns bara att jag var jättekär i denna grabb, och hur fantastiskt det kändes när han bjöd upp mig för tryckare på klassdiscona vi hade i Stavaträsk.

Detta måste väll ändå räknas som min första kärlek?

# Om mig
# Min första kärlek
# Mina föräldrar
# Det här åt jag idag
# Min dag
# Min bästa vän
# Ett ögonblick
# Min tro
# Det här hade jag på mig idag
# Mina syskon
# I min handväska
# Den här veckan
# Mina drömmar
# Mitt favoritminne
# Min favoritfödelsedag
# Detta ångrar jag
# Den här månaden
# Det här upprör mig
# Det här får mig att må bättre
# Det här får mig att gråta
# Mina rädslor
# En favoritplats
# Det här saknar jag
# Mina ambitioner




Om mig...

Jag har börjat förstå att det är ganska många som håller på med olika listor på sina bloggar...
Nu är jag verkligen inte alls ute efter att göra som alla andra, men jag känner faktiskt att det kan vara en rätt kul grej. Att i ett inlägg inrikta sig på att berätta om just denna händelse, denna person osv. Så, jag provar också.
Jag hittade en liste på en annan blogg för någon dag sen som jag tyckte kändes helt okej. Det var 30 punkter på den, som att man skulle skriva om en ny sak varje dag i en hel månad. Det vill jag dock inte lova, så därför skiter jag i det där med dagarna och väljer lite huller om buller istället.

Detta är listan. Nu är det inte 30 punkter, för det fanns vissa som jag kanske inte ville skriva om, eller så.

# Om mig
# Min första kärlek
# Mina föräldrar
# Det här åt jag idag
# Min dag
# Min bästa vän
# Ett ögonblick
# Min tro
# Det här hade jag på mig idag
# Mina syskon
# I min handväska
# Den här veckan
# Mina drömmar
# Mitt favoritminne
# Min favoritfödelsedag
# Detta ångrar jag
# Den här månaden
# Det här upprör mig
# Det här får mig att må bättre
# Det här får mig att gråta
# Mina rädslor
# En favoritplats
# Det här saknar jag
# Mina ambitioner

Och, ja, det är väll lika bra att börja med en punkt direkt. Då väljer jag den översta.

Korta Fakta Om Mig...

Martina, 22 år. Singel.
Skellefteåtjej, mattant/städtant/undersköterska.
Tror på Gud fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. Vi tror ock på Jesus kristus, hans enfö.... Eh...  Ja, ska jag fortsätta?
Bor nästan så centralt man kan bo i en liten 2a av gamlaste slag.
Folk beskriver mig oftast som lugn, glad och inte så blyg som jag själv tror att jag är. Inte att förglömma omtänksam.
Bär runt på en estetisk ådra som sällan används nu för tiden. Men sjunga gör jag, så fort jag känner att det är ett tillfälle. Önskar också att jag kunde ha talang för det där med instrument.
Nybliven körkortsinnehavare. (eller, än så länge bara på ett A4a.)
Gillar det där vanliga, att sova/sovmornar, långa promenader och film. Kameran har jag också gärna med mig.
How I Met Your Mother är min favoritserie. Den är också min bästa vän när jag ska sova.
Framtidsgrubblare nr 1! Det är jag det!





Diverse oviktigt

Fick ett samtal från vakthavande polis igår afton. (Sven eller vad han nu hette.)
Någon hade ringt och sagt att det hade gått lite väl fort med min bil i torsdagskväll.
Rösten var inte bekant, så jag fattade ingenting. Jag kände mig plötsligt väldigt skyldig, samtidigt som jag började luska på vem min fiende var. För osannolikt för att vara sant lixom.
När så det riktigta namnet hördes i luren, fattade jag direkt! haha!
Det var min svågers pappa som hört rycktet om att jag kammat hem lappen. Den lilla rackarn! haha!


Jag äger inte så mycke till julpynt. En julstjärna har jag fått upp i vardagsrumsfönstret. En röd blomma och två röda kuddar i soffan. Thats it.
Glögg, pepparkakor och skumtomtar gör ju dock susen för julkänslan, julpynt eller inte!
Igår kväll var Markus här och drack glögg, åt pappakakor, skumtomtar och såg Idol.
Trevligt? Ja!



Idag blir det en sväng på stan innan jag mest troligt kliver på bussen hem till Jörn. Mampap är dock inte hemma, så jag har huset för mig själv, men det känns skönt. Sen kommer alla andra hem imorgon, även syskonen, Hugo och Ante.



En fråga... Jag tycker själv att jag lägger upp väldigt mycke bilder här på bloggen. Jag gillar bloggar med bilder. Men, är det för mycke bilder?
Jag har bestämt att jag bloggar för mig själv, och jag gillar att fota så det faller sig rätt naturligt, men tycker NI att det blir för mycke?
(Jag vet vad du tycker Edvin :)

 





Arjeplog i bilder












Dikten om min vistelse i Arjeplog

Den 14e november klev jag på bussen till Arjeplog
1a december vad dagen jag körkortet tog.
Allt där emellan har innehållit sällskap och plugg
även mycke choklad och annat färdigt tilltugg.
Från Stockholm till Kiruna vi 10 samlade i ett hus
delade dagarna med tårar och lyckorus.
Arjeplog med det vackraste landskapet av alla
tyvärr gick det inte alltid att njuta av då fingrarna vart så kalla.
Kylan där uppe var av ett helt annat slag
promenaderna till coop gav oss vissa dagar onda andetag.
Något som också gjorde ont var denna teori
men att klara den fick allt att kännas som ren magi.
När den var avklarad visste vi ej vad vi skulle göra
då hade vi bara några lektioner kvar i bilen att köra.
Jag äran att en riktigt bra lärare fick ha
vi trevliga samtal i bilen hade varenda dá.
Samtalsstunderna i huset blev längra, ja riktigt långa
inte bara chokladkakorna utan också skratten blev många.
Även i bilen det varit mycke skratt och lite tårar
risk1an var dock det som gav en många kalla kårar.
Som någon färdig förare känner jag mig ej
så när jag ska ut kanske du får lov att passa dig.
Men jag lovar att försiktigt köra
då tror jag ej att jag någon skada kommer göra.

JAG HAR KÖRKORT


        

Här ser ni bilder på min säng, huset vi bodde i, en liten festprisse, Tinna som provar hur det kännas att få tvärstopp i 7km/h, mattan vi övade backning på med våra mobiler och min pärla som vi övade säkerhetskontrollerna på.

     

 
      Jag och min älskade övningskörningbil                Detta tittade jag på när han sa att jag var godkänd

  
            -15 grader                                      -25 grader
(Lägg märke till mina ögonfransar på bild 2, det var som två tjocka vita moln över ögonen, ganska tungt)

...........................................................................

"Vem bad dom där ***** mopederna att finnas!!!"
/Jan-olof - en frustrerande stund under teoriplugget


RSS 2.0