Jag har börjat förstå att min släkt är lite unik... inte så jättemycke, men lite.
Det har varit tillfällen då jag berättat för kompisar om mina kusiner, och dom blivit förvånade över hur pass mycke vi hänger med varran.
Hur kan man inte vilja hänga mycke med personer som är så sköna och underbara!?

Jag är dock ledsen över att det inte blivit så mycke av det på sistone. Vi går om varran med jobb och annat, och vi bor på olika orter många av oss nu för tiden också...
Det är tråkigt... Saknar dom!