Det är som så långt mellan gångerna det blir några inlägg nu för tiden. Jag har råkat ha en del för mig, och borde ju nu ha en del att skriva. Får se vad jag kan åstadkomma.

Vart var jag nu då? Arjeplog... Ja! Belfast!

Belfast
   Tidigt den 9e december klev jag på flyget mot Dublin. Resan gick bra, förutom då jag skulle betala bussbiljetten. Dom tog inte kort, och biljettautomaten var ur funktion. Inga kontanter hade jag ju heller, men jag fick åka med till nästa station och köpa en biljätt där, så det gick ju bra, när jag väl förstått vad dom sa.
Ja, deras språk är ju one of a kind. Dom påstås ska prata engelska, men det är en obegriplig sådan för otränade irlänska öron som mina.
Väl framme i Belfast skådade jag under en timma en stor demonstration med kravallpoliser och stora kravallbussar. Rätt spännande! Tydligen var det missnöjda studenter.
Kvällen ägnade vi hemma på Linnéas rum, i full färd med att ta igen en massa missad tid! *Guld*
   Linnéa jobbade på fredagen, så jag fick en ensam dag då jag passade på att bara ta det lugnt, duscha och locka håret, såg en film m.m. Sen vad det dax för mig att ensam hitta in till centrum. Jag klarade det rätt bra själv, men Linnéas fina ritade karta kom väl till hands när jag skulle svänga in på en gata som jag inte mindes vilken det var. Mötte upp henne för att sen uppleve det jag hade föreställt mig skulle vara. En liten pub, full med fulla nirländare som pratade i en obeskrivlig ljudnivå, och ja, ett obeskrivligt språk också. Linnéa tvingade också i mig en Guinnes, vilket hon njöt av betydligt mer än jag. Urk!
TGI Friday serverade sjukt god middag (friterad kyckling), och jag var nöjd med kvällen!
   Lördag = sovmorgon. Steg upp för att gå och käka Full fried breakfast med Linnéas skandinaviska kompisar. Huvva vilken frukost! Smaken var väll inte dålig, men det var ju bara fett fett och ännu mer fett!
Gick sen på stan ett tag, innan vi gick hem för att göra oss i ordning för födelsedagsfest.
Kalasbarnet var en karl från Linnéas jobb. Rätt spårad fest, men helt okej. Jag lärde i alla fall känna skandinavierna lite bättre. (Eller, ja, finnen Karri och norrmannen Tord, svensken dansade ju bara hela kvällen.)
   Linnéas kyrka heter Redeemer, och denne besökte vi på söndagsmorgonen. Mysigt ställe! Käkade sen lunch på julmarknaden och hamnade sen i soffan hos svensken och kikade på filmen 300.
Jag och svensken (som heter Mike) blev övertalade att käka Fish & chips till middag. Även det var hyfsat, men fett!
Nöjd med min resa la jag mig så på luftmadrassen för en sista natt på nirland. En tidig morgon väntade, och en låång restid hem.