Konstig och plötslig längtan

Jag borde kanske ha bloggförbud nu en stund, med tanke på gårdagens uppdateringar! 3 "långa" inlägg på en dag, det skriver man inte ofta...
Men, bloggen är ju ett bra tidsfördriv. Har man inget annat för sig så kan man ju alltid skriva några rader.

Igår kväll när jag satt och kollade igenom min kompis bilder från showen vi hade förra veckan, började det nästan göra ont i mig! Ett sånt sug efter scenen har jag aldrig haft! Och med skön musik i bakgrunden, blev det inte bättre!
Jag har väll aldrig riktigt varit en scen-människa, aldrig gillat att synas på det sättet riktigt. Men nu känns det som att det inte spelar nån roll! Det är bara så kul med allt sånt där! Varesig det är sång, teater eller dans!
Jag blev nästan rädd för mig själv igår kväll, när jag kände så, och i samma stund nästan fick svårt att andas!
Eller, kan det helt enkelt bara ha med sorgen över våran grupp att göra?
TG-gruppen, gänget som jag varit med när vi skapat julkonserter, shower eller dansat. Vi splittras bara mer och mer för varje år! Tillfällena och möjligheterna att skapa tillsammans minskar drastiskt för varje ny termin.
Och uppskattningen av och för varandra efter tisdagnattens bönering gör det bara tråkigare at skiljas från varran!

Som sagt, jag är själv chockad över den plötsliga längtan!
Men jag tänker njuta av den ändå!








B.E.A.UTEFUL!









3 jan. Det är sol, -10 grader, och snön hänger fortfarande tungt på träden. Det är vackert!

Kommentarer
Postat av: Miriam

Jag förstår känslan!

Det går som inte att hitta samma slags grupp som TGgruppen i Jörn. Det är något otroligt unikt med dem!

2010-01-03 @ 16:59:15

Kommentera tack!:

Heter du nåt eller?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Något att tillägga?:

Trackback
RSS 2.0