Denna oidentifierbara oroskänsla tycker jag håller på att dyka upp lite för ofta.
Det är långt mellan gångerna den infinner sig inom mig, men det är ändå för ofta. Skulle gärna slippa den över huvutaget.
En stund innan det var dax att kila från jobbet nu på morgonen så kröp den sig på. Hela extrapromenaden ägnades åt att försöka komma på vad det var jag kände oro inför. Jag har fortfarande inte kommit på den...
Det är en vag känsla av stress, förvirring och osäkerhet, men vad känner jag detta för?!

Maria Montazami kanske skulle ha sagt "Jag känner mig bar, naken, exposed, rädd, nervös."
Men så illa känns det inte!

Till någonting helt annat!
Glada grejer!
Jag har blivit storkusin för 11:e gången nu! Det är min yngsta farbror som nu fått sitt första barn - en lite flicka! Grattis!
Känns som att det är väldigt många (jämfört med) i min omgivning och bekantskapskrets som är gravida nu.
År 2010 skänker bara släkten Åhman 3 nykomlingar, om allt går som det ska. En är ju nu då redan här.
Får en känsla av att om det kommer att vara någon släktträff på pappas sida, så kommer den vara lite annorlunda. Skrikande babys, fokus på dom små och kanske en hörna för ammande mammor+barn. :)

Nu ska jag blunda en stund, innan det är dax att återvända till jobbet igen!
Have it!