I vanliga fall brukar det vara i augusti ångesten börjar komma, ja, den så väl kända "augusti-ångesten" som väldigt många ungdommar har fått prova på.
Jag har jobb fram till sommaren. Jag har 6 veckors sommarjobb och hela augusti då jag ska njuta och vara ledig.
Men, sen då?! Vad ska jag göra då? Augusti-ångesten verkar ha slagit till för tidigt i år!
Avundssjuka är något man ska försöka undvika, men jag kan inte låta bli att bli det på alla andra som vet vad dom tex vill plugga till! Ofta känner jag att jag också skulle vilja plugga, men jag vet inte vad!!! Samtidigt tror jag att längtan efter plugget bara handlar om att om jag gjorde det så skulle jag slippa fundera. Jag skulle skjuta upp tankarna ett tag till, eftersom jag då visst vad jag skulle ha att göra ett ex antal år framöver, och förhoppningsvis längre med ett jobb inom det jag pluggat till.
Folk frågar mig ofta om jag inte ska plugga vidare till sjuksköterska. Där är alltid svaret "nej". Jag har studerat sjuksköterskors jobb och kommit fram till att jag trivs bra som undersköterska.
Men, den här våren har satt igång andra tankar. När jag tänker på mitt liv som förhoppningsvis ska komma, så har jag fått svårt att se mig som en undersköterska för alltid, som jag tidigare alltid sett. Jag har, sedan jag började gymnasiet, bara tänkt att jag ska jobba inom vården livet igenom. Att det är det jag är ämnad till på något sätt.
Jag skulle kanske bara byta arbetsplats, från ett boende till ett annat, kanske i en annan stad någon gång, osv.
Men nu... Nu känns det bara som en jobbig tanke! Nu vill jag inte det längre, och det förstör!
Mitt livs plan har spruckit!

Min vän Miriam längtar efter framtiden! Hon är peppad på allt som komma skall.
Jag känner bara ovisshet, vilket får mig att vilja stanna tiden.