Jag har jobbat lite extra denna vecka på sjukhuset. Det är alltid kul att få vara tillbaka på sin favoritarbetsplats, där emot känns "jobba" som ett lite överdrivet ord. Jag har mest bara suttit på en stol och hållit koll på en patient. Har i alla fall varit kul att träffa arbetskamraterna igen.

Denna kväll var min siste för denna gång. Jag tackade för mig, gick ner och bytte om, sen började jag min vandring hemåt.
När jag närmade mig besöksparkeringen nere vid korsningen, såg jag en liten familjebuss komma backandes. Det konstiga var att den inte lät... Jag kollade dit en gång till bara för att nått var konstigt. Då såg jag personerna (en mamma och hennes två barn) som puttar på! Jag drar upp leendet, stannar och frågar om det går bra. När det mest bara kommer "ehh" från deras munnar så frågar jag om jag ska hjälpa till. Plötsligt springer jag där, mitt mellan 3 främlingar och puttar på en familjebuss. När alla puttare önskat/bett sin bön om att bilen skulle starta, så brummar det till och pappan kör iväg med full fart. Det tackas och bockas och jag vandrar genast vidare. Pappan tog ett extra varv runt parkeringen, stannade och visslade för att få min uppmärksamhet. Att han var extremt gald för min hjälp kunde man inte undgå att förstå. Jag tackade vänligt nej till erbjudandet om skjuts hem, då jag suttit på en stol hela kvällen och ville ha min kvällspromenad. Och det blev en glad promenad!

Det blev en glad promenad fram till dom där buskarna längst vägen ner mot Balderskolan.
För några år sedan då jag också var på väg hem från ett extravak på lassa en kväll, såg jag en kanyl ligga där vid vägkanten under buskarna. Jag hade då lite bråttom hem, så jag noterade det bara och gick vidare. Dagen efteråt var det dax för mer extravak, och då låg den fortfarande kvar. Jag hade ingenting att ta den i då, så än en gång passerade jag den bara. Jag bestämde mig för att ta den nästa gång... Nästa gång var den inte kvar...
Detta är en av de saker jag ångrar mest i mitt liv, och som jag påminns om varje gång jag går hem från sjukhuset! Tänk om något barn hade hittat den smutsiga sprutan! Tänk om någon har skadat sig på den! Vem hade den innan och till vad?! Vad som helst kan ha hänt!
Jag hoppas att den som hittade den gjorde som jag tänkte göra. Stoppa den i en låda, ta den till sjukhuset och lägga i en behållare för sådant avfall.