Igår hade "anonym" anordnat knytkalas i Kulturrummet med öppen scen.
Jag gick dit utan fika, och bara för att lyssna om någon (lite mot förmodan) skulle få för sig att spela en trudilutt eller två.
Plötsligt var det jag som satt ensam vid pianot och spelade och sjöng för halva skolan som samlats för att ha en mysig stund tillsammans. Jag var inte uppsjungen, inte förberedd eller någonting annat i den vägen heller! Men jag gjorde det! Så inpulsivt och simpelt det bara kunde bli! Trots bubbla i halsen, trots att jag tappade bort mig lite i mitten, så var jag nöjd för att jag bara gjorde det! Jag hade kul! :)

Jag gick ut som framträdande nr 3, sen följde det ett helt gäng med andra musikstycken av blandat folk. Även ett par fina och djupa dikter lästes upp.
Detta måste ske igen! Det var supermysigt!

 

 

---

 

 

Detta är bara en annan bild som jag gillar väldigt mycket! Grabbarna på bilden heter Anton och Gabriel, och dom gör mig ofta väldigt glad! På denna bild carpades det massivt med diem, och sol!