Dagarna går. Man lunkar på, övar, planerar osv.
Men ibland slås jag av vad det verkligen är jag gör! Här!
Jag tänkte väll aldrig att jag skulle, under ett års tid (eller mer) hålla på med musik till vardags. Det konstiga är att jag fortfarande tänker så, trots att det är vad jag faktiskt gör!
Nu är jag här, bland människor jag tycker väldigt mycket om. Det är helt underbart!
Konstigt nog är det dock så att det nästan är jobbigt va mycke jag tycker om väldigt många här. Jag tror verkligen inte att folk fattar hur stor plats dom har tagit i mitt liv, och det gör mig lite rädd...
Det är så ofta jag bara vill överösa dessa människor med all den tacksamhet och själsgladjehet jag har för dom. Men jag gör det alldeles för lite... tyvärr...

Det här året är ett nytt liv för mig. Hela min kropp mår bättre, fysiskt och psykiskt. Jag har gått ner i vikt, av att ha börjat äta mer regelbundet och mer grönsaker än förut. Jag har haft mindre åkommor pga mindre stress (dock har stressen satt sig i axlarna istället). Jag har blivit mer spontan och mer framåt. Och jag har börjat få mer hintar från Gud! Det är najs! Nått instrument å sånt har jag ju också lärt mig, och jag har hittat magstödet när jag sjunger. Det har öppnat upp nya dörrar för mig - helt klart.

Nu har vi fått helg! Det känns skönt! Jag känner att jag inte ligger så efter med allt som jag har känt det tidigare. Det gör mig också mer peppad på att göra ännu mer så jag kommer ikapp lite till! Men ikväll ska jag ta det lugnt.
Kram!

Jag såg som så glad ut på den där bilden, tyckte jag. :)