Medan mina vänner har firat midsommar med grillat, jordgubbstårta, och vänners sällskap i stugor och i sol, så har jag irrat runt bland patienter, såromläggningar och andra "trevligheter" man kan stöta på på ett sjukhus...
Men, jag ska ändå inte klaga. Jag har haft bra arbetskamrater ikväll och vi har smaskat på pizza och cupcakes i alla fall. (Ja, jag tuggar nu för tiden, omän försiktigt). Jag tror dock att jag nästa sommar ska försöka se till att vara ledig under midsommar, för, jag tror att jag har jobbat varenda midsommar sedan jag gick ut gymnasiet.

 

Jag vet inte om det är så att jag måste ge med mig, inse att jag faktiskt inte tål att se sår och blod, hur intressant jag än tycker att det är... Blodprovstagningar går bra, men när det kommer till sår, så pallar inte min kropp det längre. Jag kämpar in i det sista för att göra omläggningen klar, hur likblek jag än är och hur illa jag än mår. Först när jag står där och svajar, då ger jag upp. VARFÖR ska det vara så? Vad är det som gör att jag inte klarar av det, när jag verkligen tycker att det är intressant och konstigt nog kul med sårvård? *suckar irriterat*

 

Tja, jag har inte så mycke av midsommarhändelser eller tankar att dela med mig av. Jag bloggar för att jag inte har något annat vettigt att göra, än att vänta på Johan Blund. Morgondagen tillbringas likaså den på jobbet.
Glad midsommar, och GOD NATT!