Plötsligt knackade det på min dörr. Jag trodde att det var Tom som knackade på för att kolla läget. Efter ett par samtal igår kväll blev det lite deppigt. Men, det var inte Toms "Hej"... Det var min älskade bror och hans tjej som plötsligt fick för sig att svänga förbi när dom var på väg hem till Skellefteå, efter kryssningen dom varit på.
Dom kom som mina räddare i nöden! Jag fick något annat att tänka på, motivation att ta tag i dagen.
Jag fixade till mig lite och så drog vi en sväng till ICA för att köpa nässpray! *halleluja!
Dom stannade kvar en liten stund efter det, vi slötittade på tv och pratade.