Hej jag heter Martina och är en mönstermänniska!
Han tyckte det var jättekul, själv satt jag och kände att jag vart nervös och fick smått panik - bara av att höra det!
Men nu kom jag också på vad som är mitt problem!
Jag klarar inte av att göra saker utan mönster!
Jag kan inte skriva en låt/dikt eller annan text bara ur min fantasi.
Jag kan inte spela ett instrument utan ett mönster.
Jag kan inte rita utan att titta på en bild.
Jag har svårt att lära mig, tex musikteori när jag inte förstår mönstret.
Jag kan inte improvisera direkt när jag sjunger eller något annat kreativt.
När jag gör något utifrån ett mönster så vet jag att jag är duktig, på min nivå!
Jag förstår ju att detta problem måste handla om osäkerhet, men vart kommer det ifrån? och varför skapar det sån panik inom mig bara vid tanken på att ens försöka?
Hur som helst var det skönt att den poletten trillade ner. Nu kan jag ju försöka jobba på att felsöka och återskapa, om min hjärna ens klarar av det.
Jag är oxå en riktig mönstermänniska. Småsaker som vart jag lägger nycklar när jag kommer hem till att titta vad klockan är innan jag somnar (för att räkna ut hur många timmars sömn jag kommer att få)... allt måste va ett system, annars blir det kaos i huvudet. Tänker även på att göra andra nöjda å glada för att jag själv ska känna mig nöjd. Att göra folk besvikna kan skapa dåligt samvete i mig. Jag brukar tänka ibland att jag måste va den godaste människan på jorden! Jag ger å ger i hopp om att va mest omtyckt, va snällast, inte bli ensam osv. Givetvis handlar mitt om dålig självkänsla, då jag upptäckt att allt förstoras när jag mår sämre å förminskas vid motsatsen. Har de senaste 2åren fått stor kunskap om diagnosen ADHD/ADD. Vi har ganska typiska symptom för ADD, så själv ska jag nu försöka få göra en utredning plus att jag bett om hjälp med samtal för att stärka min självkänsla.
