Imorse vaknade jag av min väckare, ja, jag hade faktiskt ställt en för att inte sova bort hela förmiddagen som jag haft en förmåga att ha gjort dom senaste dagarna. När jag hörde alarmet, tänkte jag att jag var tvungen att stänga av det så fort som möjligt, så jag inte väckte Vincent som sov ute på soffan i vardagsrummet. Men, efter nån minut, så började jag tänka efter... Var Vincent verkligen här?... Nä.. Jo? Nä..? Men när jag till sist verkligen insåg att han inte var här, så vart jag så fruktansvärt besviken! Jag hade till och med svårt att acceptera att han inte var här! 

Jag sms:ade honom och berättade detta ganska direkt. Till svar fick jag:
"Jag har redan gjort frukost åt oss, kom ut till köket!", och av nån anledning lyckades jag inbilla mig att det luktade nygräddade plättar och kaffe (som Vincent brukar tycka om till frukost) och jag blev glad igen.

Nu får det bli fredag snabbt, så han kan komma hit!