Förra veckan vaknade jag upp nere i syrrans källare. När jag tände sänglampan fick jag en lustig känsla för tiden på året, och för att vara mig. Jag fick julkänsla! 
Jag brukar inte ha julkänsla särskillt ofta eller mycke, inte ens när det på riktigt är jul! Därför kändes det så märkligt! När jag sen klätt på mig och gick upp för trappan, så såg jag ljusen. I vardagsrummet var det tända ljus, i hallen var det tända ljus, och på köksbordet. Ute var det riktigt grisgt och regnigt väder, men ljuset utofrån fick mig att tänkta att det lika gänga kunde vara en riktigt snöig vintermorgon. 
Jag berättade såklart om min märkliga julkänsla där jag satt med dom levande ljusen framför mig, och både Anette och Ante klämde i och sjöng "Nu tändas tusen juleljus". Såklart hakade jag på, och tillät mig att faktiskt njuta av känslan. 

 

Imorse vaknade jag och tittade ut på min "fina gård". Där låg det snö!! Just då passerade det mig rätt fort, men när jag 20 minuter senare tittade ut igen, såg jag snöflingor singla sakta ner. Då var den tillbaka, julkänslan!
Tur att jag inte kommer ihåg vart jag stoppat mina julprydnader och julstjärnor, för jag vart riktigt sugen på att göra jul i mitt hem!

 

Rädslan med att känna av julen när det inte ens är "nära" än, är att jag har gjort bort det när det är dax på riktigt... 
Jag måste kanske ta upp spotify och dra igång "En vänlig grönskas rika dräkt" och "Sommaren är kort"...