Jag är tillbaka på Dallas. Mitt andra hem. Min fristad. Den vackra minjön. The place to be!

På ett sätt känns det som att jag bara varit hemma på ett vanligt kort lov, typ sportlov. Allt känns så naturligt. Det farliga med det är att jag redan kommit på mig att vara på väg in i fel rum, beroende på vilket hus jag varit i. Pinsamt om jag skulle öppna dörren till någon främlings rum, bara av gammal vana!

 

På det andra sättet känns det jätteskumt! Det är så många okända ansikten här! Och fast att allt känns så naturligt, så slås jag jämt ändå efter några sekunder av att jag inte ska "höra hemma här". Det är inte "mitt" längre. Jag känner mig smått nervös, för jag vet inte hur jag ska bete mig. Hur mycke ska jag "lägga mig i" såhär tidigt på deras nya skolår?... Vilka ska jag lära känna? På riktigt? Mina gamla vänner som går kvar vet ju nog inte ens själva vilka dom kommer att umgås med under resten av året. Men trevlig ska jag i alla fall vara, mot alla!

 

Jag mötte personalen när jag skulle gå å snacka med Vincent och Markus efter deras lektion imorse. Dom reagerade inte ens på att jag var på besök, tills nån efter nästan en minut kom på att det var något som inte stämde! *haha*
"Det känns ju så naturligt att du är här!" utbrast Pia när hon till slut insåg att jag var här på besök. 

 

Dallas dallas!