Kort och gott! Igår var det 10års återträff med klassen från 9an! 
Jag var inte den mest peppade dom sista timmarna innan vi skulle ses. Jag tänkte att jag mest skulle va lite halvensam och typ gå hem så fort jag hade ätit. 
Men istället slet jag mig från stället kl. 01.15 och gick hem med ett stort leende på läpparna! 

Det var ungefär hälften som kom, men det var enligt statistiken en bra uppslutning, så vi var nöjda!
Dom flesta såg man ju nån gång då och då under gymnasietiden, men sedan dess är det inte många ansikten jag sett. Lite kul att en av dom jag umgicks med minst under skoltiden, är den jag har täffat mest!
Men även om det kändes som att det var igår jag träffade alla, så måste jag ändå säga Tack och lov för mognad! 
Även om det satt ett par vid bodet som inom viss framtid snart kommer vara föräldrar, och jag kände min iologiska klocka ticka, så var det ändå en skön känsla att inse att man har några år på nacken och otroligt mycke mer perspektiv än vad man hade en gång i tiden! Tänk då om 10 år till! 20 år till! 30 år till!! 

 

Dagen-efterkonsekvensen är dock att mina stämand nu känns lite såriga... Att vara i den miljön och den ljudnivån är inget jag är van! Att skrikprata över borde är inte skonsamt! Men trevligt var det!

 

Tack kära klass! För en mycket trevlig kväll! Och lycka till!