Jag fick mig minsann en nystart när 2014 började. Jag vågar säga det högt först nu, sådär inför alla. Nu när jag har ett par månader att se tillbaka på. 

Jag har dåliga dagar, men det har väll alla ibland. Men dessa dåliga dagar är inte nattsvarta och väger inte en massa jobbiga ton extra. Jag vågar säga att jag har blivit av med min depression! 

Under mina dåliga dagar kan jag också njuta! Jag kan njuta för att jag vet att det kommer att kännas bättre imorgon, eller till och med kanske redan samma kväll! 

 

Dessvärre har februari inte varit den behagligaste månaden ändå, eftersom jag dragits med en 26+ dagar lång huvudvärk i varienrande styrka... Men den verkar jag också vara av med nu! 

Så, mitt liv verkar verkligen vända nu. MEN....

Trots att det jag skrivit ovan är väldigt positivt, så måste jag säga att det inte är en lätt väg tillbaka, fysiskt. 

Efter 6 månader mer eller mindre enbart i soffan, så har kroppen också sagt sitt. Det är slitsamt att lyckas hålla energin uppe hela dagarna, jag har fortfarande svårt att ta in information, vilket blir väldigt psykiskt påfrestande när jag har en massa nya arbetsplatser var och varannan dag. Jobben i sig är ju inte heller fysiskt lätta. Det är ett under att min rygg inte har sagt ifrån än!! *Tack*

 

Men jag är fri!! och jag är glad!! Fast jag är trött!! :)

 

---

Och om jag ska fortsätta prata jobb, så fick jag ett samtal för ett par veckor sedan. Det var en av bossarna inom älderomsorgen som ville veta vem jag var. Detta ledde till att jag hamnade på en intervju hos henne igår. 

Först och främst måste jag säga att denna kvinnliga boss var otroligt vacker! Hon hade ett fantastiskt fint hår!!! 
Sen var hon vad man nästan kan tro - en av dom bästa bossar inom vården som jag någonsin träffat! 

Vi förstod nog båda två, att det här är vad vi båda brinner för, och jag märkte på hennes kroppspråk att hon så gärna ville ha mig bland hennes personal! Sen sa hon det till och med, med ord!

(Vad gäller hur mycke jag kommer att få jobba är fortfarande oklart, det är ju bara springvick). 
Denna intervju kommer att bli svårslagen. Det var nog första jobbintervjun jag varit på, där både jag och bossen suttit med tårar i ögonen, berörda av varandras berättelser och den desperata känslan av att vilja göra ännu mer! 

Och nu längtar jag bara, tills jag lyckas pricka av det första passet jag kan jobba! 

 

(Jag kan ju också förtydliga att detta springvick är inom demensvården, olika dagverksamheter för dementa i olika åldrar och stadier.)