Så sitter jag här. Ensam i min lägenhet. Det var längesedan jag var ensam. Sedan den 21 december har min ensamhet mest bara varit vid toalettbesök och när jag tagit en lång dusch. Annars har jag nästan alltid haft någon i min närhet, dygnet runt.. 
Men med tanke på min ensamma höst, med betoning på känslan av ensamhet, så kan jag inte påstå att jag har klagat. Min stockholmsresa över jul/nyår har varit jättemysig, supertrevlig och väldigt lagom. Men alla behöver vi lite space ibland. Nu har jag fått det!

Vincent börjar om skolan idag kl. 11, så han packade ihop och åkte med bussen halv 9 imorse. 
Själv sitter jag i soffan fortfarande med pyamasen på och en filt virad om min frusna kropp. Det är skönt att vara hemma igen, och det är skönt att vara ensam. 
Men Vincent är redan saknad, och höstens dåliga spiral har redan gjort sig påmind. Men jag säger "Nej! Inte idag!"
Idag ska jag besöka kvinnan på kommunen som kanske kan koka ihop lite jobb till mig och jag ska göra ett besök på sjukhuset senare i eftermiddag. Sen ska jag planera för den nya sprialen, en bra spiral uppåt för denna vår! 
Och du som läser detta får gärna påminna mig då och då, om att se till att det blir så.

Men nu ska jag njuta av att vara ensam en stund, med min musik, mina rutiner och mitt tempo. 
Gott nytt år!